Juli 2014: Myntet som inte borde finnas

Åtsida och frånsida av det spetsovala myntet. Foto: Göran Sehlstedt, Stadsmuseet.

Mycket kunde gå snett i 1600-talets myntframställning, men de olika felen berättar en hel del om hur mynten skapades.

Vid de arkeologiska undersökningarna på Helgeandsholmen 1978 hittades åtskilliga mynt.Bland dem fanns 95 kvartsören från drottning Kristinas regeringstid 1632–1654.Ett av mynten skiljer sig på ett alldeles speciellt sätt. Det är spetsovalt.

Hur tillverkades mynten?

Mynt hade länge präglats med så kallad hammarprägling, en långsam och besvärlig metod där varje mynt präglades ett och ett. I slutet av 1500-talet började man experimentera med den snabbare valsverkspräglingen vid framställning av mynt. Under 1600-talets första hälft ersatte metoden den tidigare hammarpräglingen.

Valspräglingen gick till så att ett långt kopparband med rätt bredd och tjocklek valsades ut. Därefter präglades bandet mellan valsar som var graverade med myntens åt och frånsida. Till sist stansades mynten ut.

Valspräglingen var snabbare, men fynd har visat att problem ävenkunde uppstå med den metoden. Ett var att om en av de graverade myntstamparna på valsen som präglade mynten blev skadad, var man tvungen att byta hela valsen. Toleransen var uppenbarligen stor för felaktigheter eftersom detär mycket vanligt med ”klumpar” på Kristinas kvartsören. Klumpar blev resultatet när någon del av stampen blev skadad och föll bort.

Två gamla kopparmynt

Två sidor av ett kvartsöresmynt. Bilden till höger visar att präglingen är felcentrerad, till vänster syns även "klumpar" i präglingen. I nedre kanten har myntet blivit felstansat. Foto: Göran Sehlstedt, Stadsmuseet, inventarienummerSSM 70111:3773

När det färdigpräglade kopparbandet var klart skulle mynten stansas ut. Även då kunde mycket gå fel. Först och främst måste stansen träffa rätt. Snedcentreringar på en eller båda sidor var mycket vanliga. Ibland träffade stansen så att en liten del av nästa mynt klipptesbort.

två kopparmynt

Ännu ett exempel på felcentrering och där en bit av myntet stansats bort.Foto: Göran Sehlstedt, Stadsmuseet, inventarienummerSSM 70111:258

Hur fick det spetsovala myntet få sin form?

Troligen har myntet fastnat i stansen när den lyft, för att sedan lossna och falla ner på nästa mynt och blivit stansat en gång till.Resultat blev alltså ett spetsovalt mynt som visar en liten del av Kristinas kvartsöre.

Det går inte att se när myntet är präglat, men just denna typ präglades mellan 1633 och 1644 i Nyköping, Säter och Avesta. Över 100 miljoner kvartsören präglades de åren, så det får kanske ursäktas att detta mycket udda mynt slank igenom kontrollen.

Det är oklart hur det ovanliga felstansade myntet kunde hamna på Helgeandsholmen. Som mynt kan det knappast ha cirkulerat. Det är helt oslitet, endast lite korroderat efter alla århundraden i jorden.

Det spetsovala myntet har inventarienummer SSM 70111:897. Höjden är 24,8 millimeter bredden är 13,5 mm myntet väger 3,29 gram. Ett riktigt tillverkat kvartsöre ska vara 29–30 millimeter i diameter och väga 10,6–12,9 gram. beroende på när det är präglat.

Stefan Håkansson Samlingsenheten

Utgrävningen på Helgeandsholmen 1978–1980.
Utgrävningen på Helgeandsholmen 1978–1980. Foto: Riksantikvarieämbetet (bilden är beskuren).

Uppdaterad