Augusti 2015: vägvisare för besökare

Souvenir: ”Tjuguåtta utsigter af Stockholm med dess förnämsta byggnader och kyrkor m.m. samt de Kongl. Lustslotten, utförda i stålgravyr i form af en Törnros” från cirka 1859 (A 44/92). Foto: Göran Sehlstedt, Stadsmuseet.

Ta en guidad resa tillbaka i tiden!

I Stadsmuseets arkiv finns en samling äldre vägvisare för Stockholmsbesökare. Med hjälp av dessa vägvisare kan du som läsare vara turist för en dag i det förgånga Stockholm. Vad skall du tänka på när du anländer till Stockholm? Vad kostar det att ta omnibussen eller spårvagnen? Vilka hotell och restauranger rekommenderas? Vilka är sevärdheterna?

Vägvisare från olika tider. Foto: Göran Sehlstedt, Stadsmuseet.

Praktiska guider

Innehållet i dessa guideböcker består oftast av en kort historik, en beskrivning av stadens hotell, restauranger, nöjen och sevärdheter. Vidare listas nödvändig praktisk information och viktiga kommunikationer redovisas detaljerat. De tidigaste vägvisarna handlar till övervägande del om ”Staden”, det vill säga Gamla stan för att sedan även täcka in ”Norr” och ”Söder”.

Resmål för de privilegierade

Den första Stockholmsguiden är troligen från 1826 och är på franska. Tidigare reseböcker gällde oftast hela landet. Fram till 1830-talet var både Stockholm som stad och Sverige som land avlägset. Fram till 1860 behövde man dessutom ett inrikespass eller vägbrev. Den som var på resa utan pass kunde gripas för lösdriveri. På 1830-talet till 1870-talet hade ångbåtarna sin glanstid och resandet till Stockholm ökade kraftigt. Detta märks även på utgivningen av turisthandböcker. Bara under åren 1839–1844 gavs åtta olika Stockholmsguider ut. Med industrialismen och det gradvis ökande välståndet fick fler resurser att resa även om det fortfarande var det en priviligierad minoritet. De nya kommunikationerna med ångdrivna fartyg och lokomotiv betydde nya och förhållandevis snabba och billiga resor.

Stockholm blir modern storstad

Under 1870- och 80-talen fick Stockholm ett ekonomiskt uppsving med en stark ökning av befolkningen och bostadsbyggande. Detta och järnvägstrafiken ledde till att resandeströmmen till Stockholm ökade. Under de tre sista decennierna på 1800-talet publicerades ett tjugotal nya turisthandböcker för Stockholmsbesökare. I 1870-talets vägvisare ägnas nu betydligt mer utrymme åt nya stora attraktioner som Grand Hôtel och Nationalmuseum. Nationalmuseum övertar slottet som den institution som det ägnas mest sidor till. 1880-talets vägvisare visar att Stockholm blivit en modern storstad med eleganta restauranter som Rydbergs, Grand, Hamburger Börs, Operakällaren, musikkaféer som Blanchs, Berns salonger och Café du Bazar, badinrättningar, banker, telegraf- och telefonstationer, Katarinahissen med mera.

Eventguider på flera språk

Den stora Konst- och industriutställningen 1897, som var avsedd att kraftfullt manifestera Sveriges definitiva övergång från fattigt jordbruksland till en avancerad industri- och kulturnation, föranledde givetvis speciella guider och minnesalbum. Under 1900-talet kom nya guider i rask takt. Inför Stockholmsolympiaden 1912 gjordes ”Stockholm, Olympiska spelens officiella vägvisare”. Alla texter i boken upprepades på fem språk (svenska, tyska, engelska, franska och ryska).

Ångbåtstrafiken vid Stadshuset, 1940-tal (FA 39512). Foto: Lennart af Petersens.

Som turist för en dag 1893

Med vägvisaren i handen anländer vi en sommardag till Stockholm år 1893. Vägvisaren är behjälplig med den inledande informationen ”Underrättelse för resande. Erinran vid ankomsten till Stockholm”. Här finns viktig information för resande som kommer med bantåg eller ångbåt. Om man anländer till Centralstationen bör man ”ifall man är försedd med flera och tyngre reseeffekter, helst taga en åkdroska”. För att erhålla en sådan måste man vända sig till droskförmannen vid utgången. Man kan även ta omnibussen och låta stadsbuden ta hand om bagaget. Man bör alltid noga komma ihåg droskans och stadsbudens nummer.

Vägvisaren listar hotell i Staden (Gamla stan) och Norr. De mest framstående märks med en asterisk. De finare hotellen är Grand Hôtel och Hôtel Rydberg som har rum från 1,50 till 20 kronor. Hotel W 6, Hamburger Börs, Belfrages Pensionat & Hotell har rum för upp till 5–6 kronor. De övriga hotellen varierar i pris 1,50–3 kronor. Vi tar det billigaste rummet på Grand Hôtel. Grand Hôtel beskrivs som ”en storartad och praktfull byggnad” som både har ”bad och lyftinrättning” (hiss) och beskrivs vara ”en av de yppersta af nutidens hoteller”.

I vägvisaren finns viktig information om Stadsbud (som finns tillgängliga på alla större och mera trafikerade platser), taxa, åkarestation (samt vilka av dem som har telefon), hyrkuskar, telegrafstationer, och telefoner (i nästan varje cigarrbutik och tidningskontor finns Allmänna Bolagets tillgängliga för allmänheten ”mot en afgift af 10 öre för hvarje samtal). Här finns även förslag på nöjen som musik, bad, utsiktsplatser och promenader.

Vägvisaren listar på ett föredömligt sätt de olika biblioteken, museernas och andra sevärdheters öppettider. Särskilt framstående är Kungliga biblioteket, Skansen, Nationalmuseum, Panoptikon, Riddarholmskyrkan och Stockholms slott. Nationalmuseum och Panoptikon lockar men trötta efter den långa resan nöjer vi oss med att ta en promenad och titta på paraden som passerar Gustav Adolf torg på väg till högvakten vid slottet.

Listan på restauranger, ölstugor, kaféer är lång. Efter ett kort besök på ett musikkafé i Kungsträdgården vid Blanchs café beger vi oss vidare mot Mosebacke. Men först stannar vi för att köpa en souvenir, 28 utsikter av Stockholm i stålgravyr i form av en ros. Turistsouveniren gjorde sin entré i 1860-talets vägvisare. Man rekommenderas att köpa med sig som minne, till exempel porslinssaker från Gustavsberg eller Rörstarand eller planschverk med vackra utsikter från Stockholm med omgivningar.

Vi tar Katarinahissen från Stadsgården till Mosebacke torg. Hissturen kostar ”5 öre för upp- och 3 öre för nedstigande”. Mosebacke Varieté kostar 50 öre. Dagen går mot sitt slut. Nästa dag börjar med en kaffefrukost vid Strömparterren som skall vara en av de bästa enligt vägvisaren.

Turistfrågan

I Sverige var begreppet turism inte etablerat förrän efter mitten av 1800-talet och befästes mera definitivt först genom grundandet av Svenska turistföreningen 1885. 1902 bildades Svenska Turisttrafikförbundet i syfte att öka den utländska Turisttrafiken till Sverige. I mitten av 1930-talet bildades ett lokalt turistförbund – Stockholms Turisttrafikförbund.

Hotellfrågan

Hotellsituationen har varit en ständigt återkommande fråga i Stockholm. På 1840-talet var utbudet inte lysande. Det saknades hotell i Stockholm som var jämförbara med de finare etablissemangen i till exempel Paris och Berlin. De flesta hotellen låg i Gamla stan och var små. Det bästa hotellet var Hôtel Garni som låg på Drottninggatan 3. Från hotellöversikterna från 1860-talets vägvisare framgår det att Stockholm börjar mäta sig med kontinentens storstäder i att erbjuda komfort till besökarna. Nu finns till exempel Hotell Rydberg som har 120 rum och som har en ”god restauration med meny a la carte, goda dricksvanor”. I 1870-talets guideböcker ägnas Grand Hôtel mycket uppmärksamhet.

Tråkighetsfrågan

Under 1930-talet började Sverige liksom flera länder i Europa att skapa lagstiftning kring rätten att ha betalt semester. Samtidigt började också inkomstklyftorna att minska i de industrialiserade länderna. Allt fler hade råd att byta ort under sommaren. Detta ledde till ett problem när man skulle locka turister till Stockholm. Stockholm avfolkades liksom många andra stora städer under sommarmånaderna. Stockholms Trafikförbund såg det ett stort problem att så många verksamheter riktade mot besöks- och turistnäringen i Stockholm höll semesterstängt. Dessutom drogs staden sedan gammalt med ett tråkighetsrykte. Sommaren 1935 hade pressen debatterat huruvida Stockholm var en tråkig stad eller inte.

Förmedling av billiga rum

Stockholms Trafikförbund diskuterade livligt vad som kunde göras för att få Stockholm mer levande under sommarmånaderna. Förbundet ansåg att det först och främst behövs fler hotell, rumsbristen var stor. Redan 1937 inrättas ”Hotellcentralen” som var en rumsförmedling för framför allt av resenärer som sökte billiga rum. Både hotellfrågan och tråkighetsfrågan har debatterats i omgångar sedan 1930-talet.

Bokning av rum vid Hotellcentralen på Centralstationen år 1955 (F 78639). Foto: Lennart af Petersens.

Turisterna kommer!

1960-talet var det decennium när turismen tog fart på allvar. Fler människor fick både bättre med tid och råd med att resa. I dag är turistnäringen en industri som omsätter mångmiljonbelopp. Så sent som år 1978 började det att föras nationell statistik över antal besöksnätter. Drygt 2,7 miljoner människor övernattade i Stockholms län år 1978 och sedan dess har antalet turister till Stockholm mer än trefaldigats.

Petra Nygård, arkivarie

För vidare läsning

”Vägvisare i huvudstaden. En blick på turisthandböcker för stockholmsbesökare” av Carl Olov Sommar. Sankt Eriks årsbok 1982.

”Att sälja en stad. Stockholms besöksnäring 1936–2011” av Anna Ågren. Stockholmia förlag 2013.

Månadens föremål

Varje månad presenterar vi på webben ett föremål ur Stadsmuseets samlingar. Tidigare föremål ser du här

Uppdaterad