Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering

Ofta talas det om att hus är blå-, grön- eller gulklassade. Det betyder att de har olika klassningar utifrån deras kulturhistoriska värde. De är alla en viktig del av det gemensamma kulturarvet. Byggnaderna berättar om det Stockholm som har varit och är ofta exempel på god stadsplanering.

Karta med klassificeringar

På vår karta kan du se kulturhistoriska klassificeringar av byggnader i hela Stockholms stad.
Webbkarta: Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering

Stadsmuseets senaste ställningstaganden till klassificeringar hittar du i Digitala Stadsmuseet

Klassificeringssystemet 

Hammarbyhöjden. Blåmarkerat på klassificeringskartan. Foto: Johan StigholtHammarbyhöjden. Blåmarkerat på klassificeringskartan.

I Stockholms stad har Stadsmuseet uppdraget att bedöma och peka ut vilka kulturhistoriska värden som finns i staden. Dessa värden hör inte enbart till byggnader utan kan tillskrivas andra anläggningar så som broar parker, torg eller hela miljöer. Bedömningarna utförs genom en värderingsmetod och resulterar i en gradering av bebyggelsen i tre olika kategorier. I Stockholms stad är det Stadsmuseets chef, stadsantikvarien som ytterst tar ställning till kulturhistorisk klassificering.

Klassificeringen är ett kunskapsunderlag som används i det dagliga arbetet inom kommunens förvaltningar bland annat i samband med detaljplanering och bygglovsprövning. Informationen används även av andra privata och offentliga aktörer inom stadsbyggnad men även av en intresserad allmänhet som söker kunskap om stadens bebyggelse.

Enligt Plan- och bygglagen får bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt inte förvanskas. Vidare ska bebyggelse hanteras varsamt utifrån samma synpunkter. Detta gäller även anläggningar och allmänna platser så som parker och torg. För att tillämpa lagen krävs kunskap om bebyggelsens värden. På vilket sätt bedömningen sker eller presenteras varierar från kommun till kommun. I många kommuner finns så kallade kulturmiljöprogram. I Stockholm fyller klassificeringskartan funktionen som kunskapsunderlag för bebyggelsens värden. Klassificeringen är ett expertutlåtande som saknar juridiskt skydd eller rättslig verkan. Prövning enligt Plan- och bygglagen görs i en detaljplane- eller bygglovsprocess av stadsbyggnadskontoret/stadsbyggnadsnämnden.

Blå, gröna och gula hus

Klassificeringen görs generellt på fastighetsnivå. De tre klassificeringar som Stadsmuseet använder sig av är:

  • blått är den högsta klassen och omfattar bebyggelse som bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden.

  • grön klassning innebär också ett högt kulturhistoriskt värde och betyder att bebyggelsen bedöms vara särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

  • gult är den tredje nivån som används vid klassificering. Fastighet markerad med gult på Stadsmuseets kulturhistoriska klassificeringskarta innebär att bebyggelsen bedöms ha positiv betydelse för stadsbilden och/eller ha visst kulturhistoriskt värde.

Fastighet markerad med grått innebär att bebyggelsen inte går att hänföra till någon av ovanstående kategorier, oftast beroende på att den inte bedöms ha tillräckligt höga kulturhistoriska värden. Det finns även fastigheter markerade med streckade fält vilket betyder att de ännu inte är klassificerade, alternativ att fastigheten är obebyggd. Det kan till exempel handla om bebyggelse som vid klassificeringstillfället varit så ung att det kulturhistoriska värdet ännu inte ansågs möjligt att bedöma. I dagsläget klassificerar Stadsmuseet bebyggelse uppförd fram till år 1990.

Fastigheter som inte är klassificerade kan ha stora kulturhistoriska värden, även om Stadsmuseet ännu inte tagit ställning till dessa värden.

Måste husen vara gamla?

Vid kulturhistorisk klassificering är en tidsgräns nödvändig. Det krävs viss historisk distans för att få perspektiv på den bebyggelse som ska bedömas. 1960 utgjorde gränsen för innerstadens bebyggelse när den inventerades och klassificerades av Stadsmuseet under 1970- och 1980-talen. Bebyggelse uppförd efter 1960 klassificerades inte.

Kvarteret Grundläggaren i Vasastaden. Gulmarkerat på klassificeringskartan.

Numera klassificeras bebyggelse uppförd före 1990. I city har klassificeringen uppdaterats liksom för enstaka fastigheter på malmarna. För ytterstadens bebyggelse är tidsgränsen också satt till 1990.

Klassificeringarna kan även revideras om så krävs. Vid en revidering måste klara skäl finnas. Exempelvis kan en byggnad ha förvanskats så att dess tidigare värde minskat. Ny historisk kunskap kan sätta in en byggnad i ett sammanhang som inte tidigare framgått och värdet av äldre byggnader i ursprungligt skick blir allt högre ju färre exempel som finns kvar. Revideringar av klassificeringar görs dock endast undantagsvis.

Kulturhistoriskt värde

 

Stadsmuseets form för kulturhistorisk värdering som används vid den kulturhistoriska klassificeringen bygger på en metod som Riksantikvarieämbetet utarbetat. Den omfattar så kallade dokumentvärden och upplevelsevärden. I det så kallade dokumentvärdet ingår traditionella historiska egenskaper som en byggnad kan ha. Det kan vara byggnadshistoriskt värde, arkitekturhistoriskt värde, samhällshistoriskt värde, socialhistoriskt värde, personhistoriskt värde och teknikhistoriskt värde. En byggnads upplevelsevärden omfattas av egenskaper som konstnärligt värde, patina, miljöskapande värde, identitetsvärde, kontinuitetsvärde, traditionsvärde och symbolvärde.

Till dessa grundmotiv finns minst lika viktiga förstärkande motiv som kan vara kvalitet, autenticitet, pedagogiskt värde, sällsynthet och representativitet. Självklart finns inte alltid dessa värden representerade i varje byggnad, men de som finns vägs samman och resulterar i en kulturhistorisk klassificering.

Bredäng. Grönmarkerat på klassificeringskartan.

För att göra en kulturhistorisk värdering krävs ett underlag i form av en byggnadsinventering. Den innehåller information om byggår, byggherre, arkitekt, ursprungsritningar, ombyggnader med mera. Dessa uppgifter finns i stadsbyggnadsnämndens arkiv. För äldre bebyggelse krävs ibland en mer omfattande forskning. En dokumentation i text och bild görs även av byggnaden på plats. Detta underlag ligger till grund för värderingen. I denna vägs flera olika aspekter och motiv in.

Ytterstadsinventeringen

Stadsmuseet har inventerat och klassificerat bebyggelsen i Stockholms stadsdelar utanför innerstaden. Klassificeringen för ytterstaden finns i Bebyggelseregistret.

Byggnader uppförda före 1990 har inventerats i 58 av ytterstadens 97 stadsdelar.

Hägerstensåsen. Gulmarkerat på klassificeringskartan.

Nyfiken på stadsdelarna? Vid inventeringen togs det fram en informationsbroschyr per stadsdel. Den skickades till fastighetsägare vars hus är kulturhistoriskt värdefulla. Du hittar alla broschyrerna här: Faktablad om ytterstaden

K-märkning – vad är det?

"K-märkt" är ett känt begrepp som ofta används, men det härstammar från en lag som inte finns kvar. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skyddas idag genom flera bestämmelser med olika innebörd. Läs mer i avsnittet ”K-märkt – vad är det?”

Uppdaterad