Plats
Kämpingebacken 13 (Visa på karta)
Om lägenheten
1969 var året då människor landade på månen och Olof Palme blev statsminister. Svensk TV fick två kanaler och Pippi Långstrump började sändas och blev en enorm tittarsuccé. Vi kunde fortfarande betala med 1-öringar och mjölken i Stockholm levererades av Mjölkcentralen.
Miljonprogrammet
Några år tidigare hade riksdagen beslutat att bygga en miljon nya bostäder på tio år för att råda bot på den stora bostadsbristen. För att detta skulle bli möjligt och för att hålla priserna nere behövdes nya sätt att bygga hus. Byggandet industrialiserades och nya standardiserade byggnadsdelar och material användes. Stockholm växte så det knakade och nya stadsdelar såg dagens ljus varje år. En av dem var Tensta.
I Tensta togs det första spadtaget den 2 november 1966. Man ville ha en stadslik miljö med många boende och där olika trafikantslag var separerade från varandra. Gångbroarna över bilvägarna liknades vid Venedigs broar över vattnet.
De första familjerna flyttar in
I januari 1969 flyttade de första familjerna in på Kämpingebacken 13. Två våningar var klara. Resten av huset var inklätt i plast. Det var mest unga familjer som flyttade in och de kom till en byggarbetsplats. En av pionjärfamiljerna var Arturssons som kom från Jönköping med tre barn. Det är deras hem Stadsmuseet nu återskapat.
Vi kom ju från två rum. Vi låg faktiskt fem stycken i sovrummet. I Tensta fick familjen tre rum och kök på 85 kvm. Vi trivdes väldigt bra i lägenheten, det var en fantastisk lägenhet. Här var hyrorna billigare än i Jönköping. Här var det kallortstillägg. Skatter och allt var billigare än därnere. Vi tyckte det var ganska billig hyra och så fick vi bostadsbidrag, vi hade ju tre barn.
Gruppbokning
Boka en visning av lägenheten i Tensta. Läs om priser och bokning
Pressklipp
Miljonprogrammet: När Tensta löste bokrisen Tidningen Mitti har träffat Irene Arthursson vars hem Stadsmuseets återskapat.
Här har tiden stått stilla sedan 1969 Nyhetsbyrån TT guidas i lägenheten av Elisabeth Brenning.