Hån, hat och hordikter

Teckning på två  män som mellan sig har en gråtande kvinna. De för bort henne i handfängsel.
Två paltar bortförande en kvinna. Carl August Ehrensvärd.

Juni 1783 ”I mitt hem på Baggensgatan träffas lösa kvinnor. Här är slagsmål och fylla. Grannar spottar mig i synen och överöser mig med smädelser; hora, horkopplerska, horhusvärdinna.”

Maja Stina dömdes aldrig till något hårdare straff än böter, trots att hon stod inför rätta många gånger under sitt liv. Hon slapp undan det skrämmande Spinnhuset på Långholmen. Men domen från allmänheten var ibland hårdare än rättens. Grannar spottade, skymfade, sparkade och slog. Satir och karikatyrteckningar speglade en rå humor och nedsättande syn på ”lösa kvinnor”.

Monteröppning i mitten

Två paltar bortförande en kvinna. Separationsvakten, eller ”paltarna”, var en sorts sedlighetspolis med uppgift att arrestera lösdrivare, tiggare och ogifta kvinnor som saknade laglig försörjning. Carl August Ehrensvärd,  1745–1800. (SSM 100255)

Polletter av papper avsedda för betalning på Spinnhuset på Långholmen. Spinnhuset öppnade år 1724. Det var en arbetsanstalt där främst kvinnor sattes i tvångsarbete. Deras brott var allt från ”uppstudsighet, lättja och liderlighet” till barnamord. Förhållandena på Spinnhuset var mycket hårda med dålig mat, långa arbetsdagar och godtycklig bestraffning (SSM 7692:1-9)

Monteröppning till vänster

”Samling af swenska wisor” Samuel Christian Wallen, volym 56, band 8, 1767. Dikten parodierar den unge Bellmans melodi som inleds med ”Skåda sin morgon, sitt öga gnugga glad”, om en ung flickas oskuldsfulla liv. Riksarkivet. Samuel Christian Wallen rörde sig i Stockholms nöjeskretsar och umgicks med Bellman. Han antecknade det han såg och hörde: lustiga visor, skålar och ordstäv, anekdoter och några exempel på grova hordikter.

Utdrag ur dikten ”Horornas nöjsamma arbete i Stockholm”: 

Skåda sin fitta, sitt arshåll gnugga glad
Vakna vid sin nattstol och sin påtta i parade
Rakla, spåtta, rapa, fierta, snyta ibland
Sig uti en smutsig kåft med helt beskitna band […]

Vrida och vända en sur och skråflig kropp
Åter snyta sig och fisa vräka sig sen opp
Rifva sig i Röfven och sen fittan klå
Pläka där utur ett dussin flatlöss eller två

Mot klåckan elfva då skita om på nytt
Sedan man om morgon ren tre gånger hafva spytt
Ta sin särk och tårka sig i Röfven till slut
Med densamma stryka dig om näsra mun och trut […]

Nu blir hon rener och klåckan slår nu tu
Åt de smala gränder hon sig nu förfoga sku
Skit och skårfv och slutlig Dröppel* [chanqre porllin pocker?] (svårttytt)
Har hon skrapat af och sökt at dölja för hvar Dreng

I mörka kammarn så brer hon fittan opp
Sen hon satt i Röfven det som förr höll fittan stopp
Råka för (svårtytt) och knulla liksom en Märr
Lycklig skatta sig som fått en fylnad i sitt kärr.

Sen runka kukar och släppa Röfven till
En i fittan en i munen Röfven knulla vill
Slika kåddor kyssa kukar, tänk hvad för slåt
För all runkning, knull och kukning äntlig få en plåt

Nu börjar mörkna, man måste på Norrbro
Att med hundar, kattor, Drengar knulla som en So
Få par styfver supa prennvin full som ett as
Tumla uti skiten och ur ränsten sedan dras.

Föras på Rasphus och äntlig få sin Dom
Stå upå Chavotten och sig visa ganska from
Slita ris, i ångsten pissa, skita rent ut
Sådant är och blifver alla Stockholms horors slut.

(*äldre ord för gonorré)

”Var beständig mot din flicka” Carl August Ehrensvärd. Död och sexualitet var nära förbundet under 1700-talet. Hos Bellman är döden ofta en metafor för lustans klimax. Blandningen av högt och lågt – sex och djur, död och avföring – skulle locka till skratt. Reproduktion, original Nationalmuseum.

Monteröppning till höger

Protokoll i kriminalmål, januari 1790, Stadens kämnärsrätt. Lindståhl anklagar hustru Sjösand för att hon i vredesmod störtat in i hans hem och spottat Maja Stina i ansiktet och skällt henne för en sakramentskad hora och gammal horkopplerska. Stadsarkivet, Stockholm.

Äldre poliskammaren. Diarium 28 januari 1790. Auktionsbetjänten Johan Sjösand för talan emot stämpeldrängen Lindståhls hustru, ”fordom Ulla Winblad”, för att hon har hällt ut slask på gatan och slagit sönder fönster. Stadsarkivet, Stockholm.

Protokoll i kriminalmål, januari 1790, Stadens kämnärsrätt. Lindståhl anklagar hustru Sjösand för att hon i vredesmod störtat in i hans hem och spottat Maja Stina i ansiktet och skällt henne för en sakramentskad hora och gammal horkopplerska. Stadsarkivet, Stockholm.

Uppdaterad