Historik: tak och vind

Stockholms stadsmiljö är en sammansatt kuliss som formats och växt genom århundraden. Taklandskapet i en storstad kan erbjuda tilltalande vyer och en särpräglad silhuett. Här kan du läsa om olika tiders utformning av tak och vindar.

Tegel

Alla bostadshusen i ett förortsområde har ofta försetts med samma takmaterial, vilket ger stor effekt i stadsbilden, både från luften och i gatumiljön.

Taktegel har använts redan av de ”gamla romarna” och vi tjusas ännu av åldrigt taktegel som dominerar utblickarna i Italiens gamla städer. Till Sverige kom kunnandet att tillverka tegel av olika slag med klostrens byggmästare under tidig medeltid. Under 1700-talet började det enkupiga teglet att användas och senare under 1800-talets slut blev tvåkupigt taktegel vanligast. Teglet ligger vanligen på läkt, under läkten finns tjärpapp och in mot kallvinden ligger så kallat spräckpanel.

Det är förhållandevis ovanligt med understrukna tegeltak i Stockholm. Dessa tak saknar underlagspanel och är tätade med bruk underifrån. Byggnadssättet användes till exempel vid byggandet av Tekniska Högskolans huvudbyggnad 1917.

Tegel har lagts på alla tak som haft tillräckligt brant lutning. På flacka takfall måste plåt användas. Ibland, till exempel på 1910-talets brutna tak lades tegel på det nedre takfallet och plåt på det övre.

Glaserat tegel har använts vid olika tider och förekommer särskilt på byggnader från 1900-talets två första årtionden. Tegel och taktegel tillverkades oftast i närområdet, bland annat på platsen för S:t Eriks sjukhus och vid Rörstrand.

I förortsstadsdelarnas byggnader, främst trevånings hyreshus från 1930-talet till och med 1950-talet är tegel vanligt förekommande, både enkupigt och tvåkupigt.

Plåt

Plåt var ett dyrbart material. Kopparplåt användes redan på 1500-talet. Bly- och zinkplåt har använts i liten omfattning. Den så kallade svartplåten användes från 1600-talet ända in på 1900-talets början och bestod av små, smidda plåtar. Den användes främst för kanter, skoningar och mindre takpartier, som till exempel i säteritakens så kallade italian. Den förzinkade, galvaniserade plåten kom vid mitten av 1800-talet. När även större plåtformat tillverkades blev plåt under 1800-talets senare decennier det vanligaste takmaterialet i Stockholm.

Det plåtformat vi är vana att se på äldre byggnader, omkring 60 x 120 centimeter, blev vanligt vid mitten av 1800-talet och användes långt fram till våra dagar, det vill säga tills bandplåten kom. Särskilt utsirade detaljer som hörntorn hade ofta en speciellt utformad taktäckning, ibland i form av löv eller diagonalställda smårutor av zinkplåt.

Skivtäckta, falsade plåttak hör till den traditionella stadsbilden i Stockholm. Den vanliga färgen vid målning var linoljefärg i svart och rött. Grönt användes ibland för att efterlikna ärgad koppar men var inte lika vanligt som svart och rött. Ofta är hela kvarter eller gatustråk visuellt sammanhållna av tak med samma kulör. Som rostskydd har vid olika tider använts förtenning, galvanisering, tjärstrykning, oljefärgsmålning och blymönja. Det finns berättelser från äldre plåtslagare om att husägarna beställde ommålning med svart om taket var rött eller omvänt, för att lätt kunna se att arbetet var noga utfört.

Kopparplåt har varit ett exklusivt material och har använts i enstaka fall genom seklerna, oftast för offentliga eller mera påkostade byggnader. På Stockholms malmar fick ibland kvarterets hörnhus, som ofta fick en rikare utformning än husen däremellan, också koppartak. Under 1950-talet var det vanligt med flacka tak med oregelbundna former där takets synliga kanter är av koppar medan övriga taket kan vara täckt med papp eller skiffer. Detta gäller både innerstaden och förorterna.

Skiffer

Skiffer började användas på 1700-talet och användes på mera påkostade tak under 1800-talets slut, till exempel vid Strandvägen. Skiffer dominerar taken i vissa stadsdelar som till exempel Gärdet under några decennier främst på 1920- och 30-talet. Det lades ofta på alla byggnaderna i ett kvarter eller på sammanhängande husrader. Skiffer har brutits i Sverige eller importerats från bland annat Tyskland eller England.

Hängrännor och detaljer

På taken finns många detaljer som har ändrat utseende genom tiderna. Hängrännor eller utkastare i någon form har funnits länge. Ibland ersattes hängrännan av en ståndränna. De stuprör som funnits på stadens hus under 1700- och 1800-talet har varit falsade ihop med tvära ”krökar” vid taklisten och utkastaren. Dagens standard har mjuka böjar och ger därför ett annorlunda utseende.

Plåtavtäckningen av kanter och lister, till exempel vid en prydnadsgavel, gjordes ofta med knappa mått och ger ett smäckert intryck. Stuprör och hängränna hade ofta samma kulör som takets plåtdetaljer medan plåtskoningar i fasaden kunde följa fönstrens eller putsens kulör. Skorstenen var från början oftast i bart tegel eller vitkalkad. Efterhand som vittring har uppstått har många skorstenar blivit plåtbeslagna.

Många av de takdekorationer som ursprungligen funnits vid esplanader och paradgator har tagits ner när underhållet blivit för krävande. Ändå finns till exempel enstaka nockräcken och tornspiror kvar vid Strandvägen och vid Norr Mälarstrand finns urnor och statyetter.

  • Öppetider

    Stadsmuseets byggnad är stängd för ombyggnad. Vi öppnar igen under 2018.

    Läs om ombyggnaden av Stadsmuseet hos fastighetskontoret

  • Stadsmuseet på vift 2015–2017

    Under stängningen flyttar vi ut vår verksamhet på stan!

    Stadsmuseet dyker upp på andra museer, Faktarummet flyttar in hos Stadsarkivet och vi har vårt största stadsvandringsprogram någonsin!

    Se vad som händer i kalendariet

  • Kontakt

    Telefon: 08-508 316 20

    stadsmuseet@stockholm.se

    Telefon till stadens växel
    08-508 316 00 (kontorstid)

    Postadress
    Stadsmuseet
    Box 15025
    104 65 Stockholm

    Fler kontaktuppgifter
    Leveransadresser, Faktarummet, chefer, byggnadsärenden, frågor om bokningar och konferenser.

    Nyhetsbrev
    Håll dig uppdaterad om vad som händer på museet. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

    Följ Stadsmuseet
    Facebook
    Twitter
    Instagram
    Youtube