Hus från rekordåren

Under 1960- och 70-talen byggdes hus med fasader i bland annat betong, tegel, trä och eternit.

Betongelement 

Fasader i fabrikstillverkade betongelement har ofta fått symbolisera bebyggelsen som uppfördes i Sverige under det så kallade miljonprogrammet. Sanningen är dock att endast cirka femton procent av bostäderna från perioden 1961–1975 uppfördes i hus med betongelementfasader. Tegel eller puts fortsatte att vara det vanligaste materialet. I Stockholms kommun är andelen betongelementfasader ännu lägre. Det typiska huset från denna tid i huvudstaden är putsat.

Man har också ofta sett betongelementfasader som en enda, bokstavligt talat, grå massa. Även det är en sanning med modifikation. Det fanns under 1960- och 1970-talet en hel rad olika varianter av betongelement som tillverkades och användes av olika byggfirmor och byggherrar.

Släta rödrosa enkelelement av betong i Vårberg.

Släta rödrosa enkelelement av betong i Vårberg. Notera de smala svarta fogarna som nästan gör att fasaden liknar en tegelmur.

Det fanns två grundtyper av fasadelement i betong: icke bärande och bärande. Icke bärande betongelement hängdes helt enkelt på byggnadens stomme som ett rent klimatskydd. Bärande element var en del av husens konstruktion och bar alltså ovanliggande bjälklag.

Ytterligare en uppdelning var mellan sandwichelement, beklädnadselement och enkelelement. Sandwichelement kunde vara bärande eller icke bärande, levererades färdiga från fabriken och bestod av inre och yttre skivor med isolering mellan. Beklädnadselement hade alltid en bärande inre skiva. När den monterats på fasaden satte man på en separat ytterskiva med isolering. Enkelelement bestod bara av en yttre skiva som monterades utanpå platsbyggda fasadkonstruktioner av träreglar eller betong.

Betongelementens storlek varierade beroende på vilken typ de tillhörde och vilket material de tillverkades i. Bärande fasadelement var ofta rumsstora och kunde väga upp till åtta ton. Icke bärande element kunde vara mindre till storleken och var ofta utförda i lättbetong.

Karaktäristiskt för betongelementfasader är elementskarvarnas rutmönster. Fogarna gjordes ibland helt medvetet med mörka eller ljusa färger som kontrasterade, eller kompletterade, elementens färger. Översta elementet är ofta av särskilt slag, ibland med öppningar för ventiler. Betongelementens yta var helt färdig från fabriken, endast tätning av fogarna utfördes på byggarbetsplatsen.

Vanligen bearbetades elementytorna vid tillverkningen för att skapa olika uttryck. Den ännu våta betongen kunde få mönster genom räffling, krattning eller kvastning. Element tillverkade på detta sätt var vanligen grå, det vill säga ofärgade, även om kraftigare färger började förekomma på 1970-talet, rött, brunt, orange och så vidare. En annan metod brukar kallas för frilagd ballast, där ett lager sten göts in i ytan för att sedan spolas eller blästras fram. Denna sten kunde antingen bestå av kross (ofta marmor) eller av sjörullad småsten. Stenens egen färg gav tillsammans med den infärgade cementen elementen sin färg: grått, ljusgrått, vitt, gråbrunt, brunrött. Även element med frilagd ballastyta kunde gjutas mot mönstrade formar så att man fick en reliefverkan.

Punkthus i Akalla.1970-talets betongelement fick ofta kraftigare färger. Punkthus i Akalla, uppförda av HSB enligt Ohlsson & Skarne-metoden.

Kalkcementputs

Putsade fasader på en konstruktion av lättbetong var under 1960-talet ett mycket vanligt fasadmaterial, i huvudstaden det dominerande i Stockholmsregionen. Under det sena 1950-talet hade den grövre spriputsen generellt ersatts av den släta, starka och glittrande ädelputsen med inblandning av marmorkross eller glimmer. Mot slutet av 1960-talet återkommer spritputsen, men nu vanligen i kraftigare kulörer.

Fasadtegel

Under perioden 1960–1975 byggdes nära en tredjedel av alla flerbostadshus i landet med tegelfasader, även om den siffran är lägre i Stockholms kommun. Fasadteglet användes ofta i kombination med andra material vid fönster eller tak, till exempel trä, plåt eller asbestcementskivor.

En annan vanlig kombination var att husgavlarna kläddes in med tegel och långsidorna i betongelement eller trä. 1960- och 70-talets tegelfasader var sällan bärande. Istället bestod de nästan alltid av skalmurar med en halvsten tjockt beklädnadstegel som fästes in i bakomliggande material med rostfria kramlor. Konstruktionen bakom tegelytorna kunde till exempel bestå av träreglar med isolering av lättbetong eller gjutna betongskivor. Det förekom även att man gav fabrikstillverkade betongelement en yttre yta av tegel.

Skivhus i Vårberg med tidstypiskt mörkt tegel och kontrasterande grön plåt.Skivhus i Vårberg med tidstypiskt mörkt tegel och kontrasterande grön plåt.

Vanligen murades fasaderna i så kallat löpförband med bara stenarnas långsidor vända utåt, även om olika former av mönstermurning med halvstenar kunde förekomma. Fogarna var i regel ljusa och släta, indragna fogar är mindre vanligt. Teglet under denna period var oftast jämnare bränt än tidigare, här gjordes inga försök att dölja den maskinella framställningen. Hårdbränt rött tegel var vanligast, ljusare rött tegel förekommer mest på 1970-talet. Under perioden introducerades även den vita eller ljusgrå kalksandstenen, ”mexiteglet”, framställd i teglets format och uppförd på samma sätt.

Träelement

På 1970-talet blev det vanligt att klä in hela eller delar av fasaderna med trä, framförallt på lägre bebyggelse som två- trevåningshus.

Flera varianter förekom. Hade husen regelväggar kunde de kläs med platsbyggd träpanel. En annan variant var fabrikstillverkade sandwichelement med yta av spontad träpanel. Den platsbyggda fasaden bestod ofta av lockpanel.

För att skapa arkitektonisk variation varierades panelens riktning och dimensioner på samma fasad. Exempelvis kunde själva fasadytan vara klädd med liggande, normalbred, panel, med kontrasterande smalare, stående, panel mellan fönstren. Det förekom även att trä användes som fyllningar och bröstningar vid fönster och balkonger på fasader i betongelement, tegel eller puts.

Hus i Tensta balkonger och takomfattning i betsat trä. Fasaden är i ett av tidens favoritmaterial; "mexitegel".Mörkbrunbetsat trä var mycket vanligt som kontrasterande material, i till exempel balkonger och takomfattningar. Denna byggnad i Tensta och har fasader i ett av tidens favoritmaterial; "mexitegel".

Tidstypiska färgställningar på denna bebyggelse är brunt och svart, ofta laserat eller impregneringsbehandlat. Vanliga kombinationer var också brunt/blått och brunt/grönt utfört i lasyr. På 1970-talet förekom ofta ganska ”traditionella” färgställningar, rött med vita eller svarta snickerier, gult och vitt och så vidare.

Eternit

Asbestcementskivan eternit har använts som fasad- eller takmaterial i mer än 100 år, framförallt på landsbygdsbebyggelse och på landsbygdens tak. På flerbostadshus blev materialet vanligt först under 1950- och 60-talet och nu började man använda eternit även i städerna.

Hus i Sätra med takomfattning i gul eternit.I Stockholm användes eterniten oftast som material för till exempel fönsterbröstningar, balkongfronter etcetera, eller som här i Sätra – som takomfattning.

Eternit valdes ofta för att det liksom plåt betraktades som ett mer eller mindre underhållsfritt material. På 1970-talet kom det första asbestlarmet. Flera personer som hade arbetat med tillverkning fick lungcancer och andningsbesvär. 1976 förbjöds tillverkningen av eternit i Sverige.

Under perioden användes asbestcementplattorna på regelfasader, gärna i kombination med andra material, tegel, puts och så vidare. Skivorna placerades ofta mellan eller under fönster för att skapa markerade fönsterband.

Plattorna kunde även förekomma som omfattningar kring takfoten, som ett alternativ till de vanligare takomfattningarna i plåt. Grå asbestcementskivor fortsatte att vara det vanliga men även blå, gröna, gula och så vidare. plattor förekom. Ytan kunde vara slät eller vågformad, obehandlad eller lackerad.

Fasadplåt

Även plåt förekom som fasadmaterial på bostadshus under efterkrigstiden. Det blev allt vanligare under 1960- och 70-talet. Liksom när det gäller asbestcement handlar det ofta om inklädnad av vissa fasadpartier, mellan eller under fönster, som markeringar av trapphus, som breda takomfattningar.

Låga hus i Akalla med fasader i röd trapetskorrugerad plåt och vit träpanel.Låga hus i Akalla med fasader i röd trapetskorrugerad plåt och vit träpanel. Tanken var att byggnaderna skulle uppföras helt i trä, men tidens brandskyddsregler medförde att materialet ändrades vid uppförandet.

Det vanligaste plåtmaterialet var aluminium, lackerad eller eloxerad, men även stålplåt och vid enstaka tillfällen kunde kopparplåt förekomma. Plåten var sinus- eller trapetskorrugerad, men släta eller reliefmönstrade plåtkassetter förekom också.

Färgen valdes oftast för att komplettera övrig fasadkulör, eller kontrastera mot den. På 1950- och 60-talet hittar man exempelvis ofta ljusa putsfasader med mörkare plåtpartier eller tegelfasader med inslag av vit plåt.

1970-talets mustigare putsfärger kontrasterades ofta med ljus plåt. Utvecklingen mot större kulörstyrka påverkade även fasadplåten, under 1960-talets lopp började grön eller blå plåt förekomma, på 1970-talet även gul, blå, orange eller brun.

Enstaka bostadsområden uppfördes med hela fasader i korrugerad plåt, då vanligen i träpanelimiterande stil och färgval, och ofta kombinerat med träpartier i avvikande kulör.

Läs mer

Faktablad om moderna fasadmaterial

  • Öppetider

    Stadsmuseets byggnad är stängd för ombyggnad. Vi öppnar igen under 2018.

    Läs om ombyggnaden av Stadsmuseet hos fastighetskontoret

  • Stadsmuseet på vift 2015–2017

    Under stängningen flyttar vi ut vår verksamhet på stan!

    Stadsmuseet dyker upp på andra museer, Faktarummet flyttar in hos Stadsarkivet och vi har vårt största stadsvandringsprogram någonsin!

    Se vad som händer i kalendariet

  • Kontakt

    Telefon: 08-508 316 20

    stadsmuseet@stockholm.se

    Telefon till stadens växel
    08-508 316 00 (kontorstid)

    Postadress
    Stadsmuseet
    Box 15025
    104 65 Stockholm

    Fler kontaktuppgifter
    Leveransadresser, Faktarummet, chefer, byggnadsärenden, frågor om bokningar och konferenser.

    Nyhetsbrev
    Håll dig uppdaterad om vad som händer på museet. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

    Följ Stadsmuseet
    Facebook
    Twitter
    Instagram
    Youtube