Material och konstruktion

Kantbalkar av järn

Under 1800-talet och fram till andra världskriget konstruerades balkongerna på ungefär samma sätt. Kantbalkar av järn, först med I-profil och från 1920-talet med U-profil, spändes in i bjälklaget och utgjorde en ram för plattan. Plattan kunde fyllas på olika sätt, ofta med betong, men balkarna kunde även täckas med en plåtskiva. I dessa fall är plattans samtliga järnbalkar synliga underifrån. Som ytskikt på ovansidan valdes under 1930-talet ofta klinker. Smidesräckena fästes i I-balkarnas överkant och på U-balkarnas yttersida.

Balkongplattan bärs av I-balkar eller U-balkar och stöttas av konsoler Konstruktionen användes fram till andra världskriget.

Betongplattor

Bristen på järn gjorde att man under 1940-talets första hälft började med armerade betongplattor. Betong göts i en form runt armeringsjärn som var förankrade långt in i bjälklaget, det vill säga balkongplattan var en förlängning av bjälklagen.

Materialbristen under kriget medförde en sämre betongkvalitet. Plattornas ytskikt och isolering av papp eller asfalt har en begränsad livslängd. Konstruktionsprincipen är densamma för 1960- och 70-talshusen även om plattorna då ibland utgjordes av förtillverkade element. Senare ersattes isoleringen av en vattentät betong som gjorde plattorna mer beständiga. Räckena fästes i plattornas kanter genom ingjutning eller fastbultning.

Plattan av betong har gjutits runt armeringsjärn. Konstruktionen användes från 1940-talet.

Räcken och fronter

Äldre balkongräcken är som regel utförda i smide. Dessa kan vara enklare men räcken från senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet är smidet ofta utsirat och dekorativt.

På 1920-talet började skulpturala balusterräcken, vanligtvis av konststen, förekomma vid sidan av smidesräcken. Konststen – cementbruk med inblandning av finkrossad marmor eller annan sten – har ibland vittrat till följd av luftföroreningar.

Kungsvåning från 1920-talet. Balusterräckenas placering framför balkongdörrarna ger större ljusinsläpp i lägenheterna. Vasastaden.

Balkongfronter av plåt börjar förekomma på 1930-talet när fler och fler av nybyggda lägenheter förses med balkong. Vid denna tid används ofta slät eller sinusprofilerad frontplåt med stora sinuskurvor.

Slät sinuskorrugerad plåt med små sinuskurvor blev vanligare på 1940- och 1950-talets balkonger. Vid denna tid exploderar även balkongbyggandet. Balkongen betraktas som en självklar del av den moderna bostaden. På 1950-talet användes även asbetscementskivor – eternit – som material i balkongfronter.

1950-, 60- och 70-talens balkonger försågs istället med fronter av betong. Ofta har betongfronten ett dekorativt ytskikt av sjöslipad eller krossad småsten. Ibland är även ytan bearbetad i relief, eller genom krattning eller borstning av den våta betongen. Ett material som förekom i balkongfronter under mitten av 1900-talet var även armerat glas eller råglas.

Faktablad: ”Balkonger – historik och konstruktion”

  • Öppetider

    Stadsmuseets byggnad är stängd för ombyggnad. Vi öppnar igen 1 november 2018.

    Läs om ombyggnaden av Stadsmuseet hos fastighetskontoret

  • Stadsmuseet på vift 2015–2017

    Under stängningen flyttar vi ut vår verksamhet på stan!

    Stadsmuseet dyker upp på andra museer, Faktarummet flyttar in hos Stadsarkivet och vi har vårt största stadsvandringsprogram någonsin!

    Se vad som händer i kalendariet

  • Kontakt

    Telefon: 08-508 316 20

    stadsmuseet@stockholm.se

    Telefon till stadens växel
    08-508 316 00 (kontorstid)

    Postadress
    Stadsmuseet
    Box 15025
    104 65 Stockholm

    Fler kontaktuppgifter
    Leveransadresser, Faktarummet, chefer, byggnadsärenden, frågor om bokningar och konferenser.

    Nyhetsbrev
    Håll dig uppdaterad om vad som händer på museet. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

    Följ Stadsmuseet
    Facebook
    Twitter
    Instagram
    Youtube