Historik: balkong

Balkongen är en självklar och viktig del i det nybyggda flerbostadshuset. Så har det inte alltid varit. Balkongens funktion och dess roll i arkitekturen har varierat i takt med att stilar växlat och levnadsvanorna ändrats.

1880-tal

I den rikt dekorerade nyrenässansarkitekturen under 1870- och 80-talen blir balkongerna något vanligare. Ibland finns fler än en balkong på fasaden och balkongerna kunde nu även placeras i viktiga hörnlägen. Utformningen och storleken är i stort sett likadan som tidigare.

Under denna period sträckte sig balkongernas tunga konstruktioner endast ut några decimeter ut från fasaden. De dekorativa räckena utformades i natursten, puts, cement eller dekorativt gjutjärn. Och det handlar oftast om en balkong på de allra förnämsta husen.

1880-talshus med en enda balkong placerad över porten.1880-tal. Med en enda balkong placerad över porten betonas husets mittaxel och den förnämsta våningen. Östermalm.

1890-tal

Under 1890-talet blir balkongerna fler, rymligare och gör större avtryck i fasadarkitekturen. Balkongernas form är nu lättare med buktande smidesräcken och smäckra smidesstöttor istället för tunga konsoler som tidigare visuellt burit balkongerna.

Balkonger med dekorerade smidesräcken.Dekorerade smidesräcken blir under 1890-talet en del av gatubilden. Östermalm.

1900–1910

Jugendstilens svepande linjer och nya formvärld som introduceras vid sekelskiftet återspeglas i tidens smidda balkongräcken. Liksom under 1910-talets nationalromantik är det vanligt att balkonger kröner de många burspråken och att balkongerna på en fasad kan ha olika längd och utförande.

Balkong med smidesräcken i jugendstil.Smidesräcken i stram jugendutformning från 1900-talets första år. Samma princip som på 1890-talet men med nytt formspråk. Vasastaden.

1910-tal

I nationalromantikens gedigna tegelhus gjordes balkongerna gärna i granit, tegel eller smidesjärn och ofta i kombinationer av dessa material.

Två parallella burspråk i tegel med balkonger i mellan.Exempel på 1910-talets kraftfulla tegelarkitektur med specialformgivna balkongräcken i anslutning till burspråken. Vasastaden.

1920-tal

1920-talets elegant raffinerade arkitektur visar upp få och små balkonger. Balkongen är ett fasadsmycke, vanligtvis i graciöst dekorativt eller stilrent smide. Mot slutet av årtiondet är balkongerna fler och större och många är placerade över hörn. De översta våningarnas indragna kungsvåningar försågs med räcken i form av balustrader i konststen eller trä eller med smidesräcken.

Sedan sekelskiftet var det även vanligt med indragna vädringsbalkonger i anslutning till trapphusen mot gårdarna. Under alla decennier sedan 1800-talet placerades aldrig balkonger rättvist vid varje lägenhet utan främst där de effektfullt kunde komponeras in i arkitekturen.

Balkong i 20-talsstil på ett rött hus.Röda Bergen. ”Pricken över i:et” i den sparsmakade 20-talsklassicismen.

1930-tal

Balkongen var svaret på funktionalisternas dyrkan av sol, ljus och frisk luft i hygienens namn. Den var även ett tacksamt hjälpmedel för att gestalta den moderna arkitekturen. På Gärdet och på malmarnas stora 1930-talshus ger långa balkonger över hörn och vid burspråk fasaderna deras önskade lätthet och dynamik. Smalhusen i de nya stadsdelarna utanför tullarna förses med balkonger som ger byggnaderna identitet och de boende närkontakt med naturen. Balkongerna blir nu också större och mer användbara och finns vid i stort sett alla lägenheter.

Två typer av räcken dominerar: smidesräcken med släta plåtfronter i innerstaden och med mjukt profilerad storsinusplåt på smalhusen i ytterstaden. Men variationen var stor. Det tillverkades också gallerräcken i smide och en hybridform med låg täckt del och flera överliggare i smide däröver. Material som råglas och skivor förekommer.

Fyra våningar med rundade balkonger som rundar husets hörn.Balkonger över hörn blev ett av 1930-talsfunkisens främsta kännetecken. Förebilden var atlantångarens kommandobrygga. Kungsholmen.

1940- och 50-tal

Under krigsåren på 1940-talet var små utanpåliggande balkonger med rätvinkliga eller lätt rundade hörn och täckta fronter av sinusprofilerad plåt helt tongivande. Fem år senare var situationen annorlunda – det sena 1940-talets och 50-talets balkonger uppvisar en stor variation. Det fanns en fantasirikedom hos arkitekterna som nu använde balkongerna till att variera den, i jämförelse med funkisen, mer lekfulla arkitekturen.

Balkongen sågs som ett självklart komplement till den moderna bostaden och det är sällsynt att lägenheter större än enkelrum saknar balkong. Smidesjärnet utgjorde ännu den självklara basen i räckets konstruktion. Den småsinusprofilerade stålplåten dominerar helt fram till dess att eternit och betongskivor tar en liten marknadsandel under 1950-talets andra hälft.

Smidet gavs ofta en dekorativ gestaltning, t.ex. med zigzagmönster. För att kunna rymma blomlådor blev det vanligt med en genombruten del i de annars täckta fronterna. Inte sällan monterades frontplåten på räckets insida.

Plattorna gavs också en varierad form. Väderskyddade balkonger, som var indragna i fasaden, vann efterhand mark, särskilt i de höga punkthus som restes som utropstecken i det stockholmska landskapet.

Lägenheter från 1950-talet har som regel balkong, vanligtvis placerade mot söder eller väster för solljusets skull. Västertorp.

1960- och 70-tal

Under 1960- och 70-talet drogs balkongerna ofta in helt eller delvis i huskroppen. Vanligt är också att utanpåliggande betongskärmar bär bottenplattorna. Balkongens längd är ofta lika med vardagsrummets bredd.

Järn som räckesmaterial ersattes successivt av galvaniserat stål men framförallt av anodiserad aluminium. När det gäller fronter var betongfronter med reliefverkan eller frilagd ballast vanliga. Eternit förekommer på 1960 talet. Om trä användes som fasadmaterial eller för detaljer i fasaden kunde även balkongfronterna göras i trä.

Plåtfronter var ännu vanligast. Den sinuskorrugerade plåten gav plats för trapetskorrugerad aluminiumplåt, så kallad trp-plåt, ofta i vitt men under 1970-talet även med mer kulör. Genombrutna partier med galler var inte lika vanliga som tidigare.

Elementbyggt trevåningshus med utvändiga balkongkonstruktioner. Tensta

Loftgångar försågs med samma typ av räcke som husets balkonger och loftgångarna blev påtagliga inslag i stadsbilden i vissa stadsdelar.

Loftgångar med aluminiumräcken i Tensta, byggda sent 1960-tal.

  • Öppetider

    Stadsmuseets byggnad är stängd för ombyggnad. Vi öppnar igen 1 november 2018.

    Läs om ombyggnaden av Stadsmuseet hos fastighetskontoret

  • Stadsmuseet på vift 2015–2017

    Under stängningen flyttar vi ut vår verksamhet på stan!

    Stadsmuseet dyker upp på andra museer, Faktarummet flyttar in hos Stadsarkivet och vi har vårt största stadsvandringsprogram någonsin!

    Se vad som händer i kalendariet

  • Kontakt

    Telefon: 08-508 316 20

    stadsmuseet@stockholm.se

    Telefon till stadens växel
    08-508 316 00 (kontorstid)

    Postadress
    Stadsmuseet
    Box 15025
    104 65 Stockholm

    Fler kontaktuppgifter
    Leveransadresser, Faktarummet, chefer, byggnadsärenden, frågor om bokningar och konferenser.

    Nyhetsbrev
    Håll dig uppdaterad om vad som händer på museet. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

    Följ Stadsmuseet
    Facebook
    Twitter
    Instagram
    Youtube