Exempel: bostadsrättsföreningen Skönstaholm

Med hjälp från antikvarier och arkitekter kunde en bostadsrättsförening både bevara sitt bostadsområdes speciella karaktär och få ordning på förvaltningen.

Vi har ett arv att förvalta.
Det tillhör inte mig.
Det tillhör inte dig.
Det tillhör dem som kommer efter oss.

Ur Ulf von Strauss’ valborgstal 2010

I östra Hökarängen ligger Skönstaholm, ett område med 24 radhuslängor vackert placerade bland grönska och lekytor. Området byggdes av Stockholms stad och första inflyttningen skedde 1951. Sedan 2010 ägs och förvaltas husen av föreningen Brf Skönstaholm. Skönstaholm är ett av landets finaste exempel på vad arkitekturhistorikerna kallar ”folkhemsarkitekturen” och är kulturminnesskyddat.

Föreningen jobbar aktivt med bevarandet av husens, trädgårdens och parkens karaktär och har blivit känd för sitt goda och framgångsrika arbete. Under åren 2011 och 2012 lät de ta fram tre dokument som hjälp i skötseln av området – ett dokument med antikvariska råd och riktlinjer för husen, en trädvårdsplan och ett gestaltningsprogram för trädgård och park. Museet åkte ut för att träffa två aktiva medlemmar, My Lundblad-Wistedt och Ulf von Strauss.

Kan ni berätta om bakgrunden till varför ni lät ta fram det här dokumentet?

”Vi ville rädda området från förfall. Den tidigare ägaren hade inte prioriterat underhållet. År 2010 fick vi möjlighet att köpa husen och vi boende bildade en förening. Vad gäller interiörerna hade tåget redan gått, men vi hade en ambition att rädda husens yttre och utemiljön.

Vi kunde snabbt konstatera att vi inte kunde hänvisa endast till skönhetsvärdet. Vi skapade en formel, det materiella/estetiska värdet är lika med vår bevarandeförmåga.”

En bild från det nybyggda Skönstaholm. Foto: Olof Ekberg.

Den nystartade föreningen lät ta fram en trädvårdsplan och ett gestaltningsprogram för trädgårdarna och den gemensamma utemiljön.

”Den reder ut hur arkitekterna som byggde området tänkte att utemiljön skulle gestaltas och visar hur vi kan göra för att återskapa och bibehålla kvalitéerna. Den är också till stor hjälp för vår förvaltare i det dagliga arbetet med trädgårdsskötseln.”

Landskapsarkitekterna som gjorde vårdplanen bjöds in på föreningens gemensamma städdag. Där visade de hur träden skulle beskäras och vad föreningen särskilt skulle tänka på. Det kommer till exempel ibland frågor från medlemmar som vill ta ner träd på grund av att de skuggar, eller för att de är rädda för att något träd som lutar kan välta. Med trädvårdsplanen är det lätt att värdera och ta beslut om något träd ska tas ner eller inte.

Året efter lät föreningen ta fram ett liknande vårddokument för husen. Det beskriver vad som är utmärkande för husen och vad man behöver tänka på vid underhållet. I arbetet redde antikvarien bland annat ut fönstrens originalfärger, vilka armaturer som är ursprungliga och hur framtida renoveringar bör utföras.

Är dokumenten kända bland de som bor här? Hur sker kunskapsöverföringen till nya styrelsemedlemmar? Och hur är det när någon ny flyttar in?

”Ja, det är känt. Alla som flyttar in får en uppsättning av boken om Skönstaholms historia, det antikvariska vårdprogrammet, trädvårdsplanen och gestaltningsprogrammet. Och så bjuder vi in till en fika för nyinflyttade, ett informationsmöte där vi berättar om föreningen dess historia och stadgar mm. Vi har också uppdaterat vår hemsida med de riktlinjer som de boende särskilt behöver veta vad gäller underhållet. Det är lättare att hänvisa till dokument när medlemmar vill ändra något av kulturhistoriskt värde än att fatta beslut från fall till fall.

Kunskapsöverföringen mellan styrelsens medlemmar är svårare. Det bästa är när vi överlappar varandra. Även om alla förstår att det finns särskilda arkitektoniska värden i husen som bör bevaras är det inte alltid så lätt att kontrollera kvaliteten i genomförandet. Det är också en ekonomisk fråga.”

Valberedningen har också en betydande roll. Den har särskilt jobbat för att hitta folk till styrelsen som har intresse och kunskap inom fastighetsbranschen, nu ingår till exempel två arkitekter i styrelsen. Har uppfattningen om husens värde och kvalité ändrats bland medlemmarna, tror ni? Har intresset för bevarande ökat?

”Många som flyttar hit är redan medvetna om att området har en speciell karaktär och har särskilt valt att söka sig hit just därför. Vi upplever också att flera flyttat hit för att vi aktivt jobbar med bevarandefrågorna – att vi har en antikvarisk vårdplan visar att vi är seriösa i vår förvaltning.”

Hänt i projektet

Den gamla taktäckningen har bytts ut, från betong till enkupigt tegel. Förslaget kommer från byggnadsantikvarien, som redan var insatt och lätt kunde hjälpa föreningen med vilka typer av pannor som passar.

Föräldralediga i föreningen har erbjudit sig att inventera ytterarmaturer. Det i sin tur har lett till att föreningen har fått en överblick över hur många av originalarmaturerna som behöver renoveras och vilka som behöver bytas ut. Föreningen har kontakt med ett armaturföretag i Småland som i dagsläget har hjälpt till att nytillverka en av originalarmaturerna och det kan komma att bli fler.

Ett av skyddsrummen används som ”möbelarkiv” – här kan medlemmar ställa ner originaldetaljer så som dörrar och skåpsluckor, så att någon annan kan återanvända dem.

Många i området har låtit renovera eller göra om de platsbyggda originalköken, med hjälp av en finsnickare som dessutom har flyttat in i området, vilket har varit till stor hjälp i bevarandet av interiörerna.

Föreningens egna tips till andra som vill ta fram vårdplaner

  • Skapa en gemensam stolthet, lyft fram det unika och se kvaliteterna, utan att vända ryggen till andra omkringliggande områden. Alla som bor och jobbar här ska känna gemenskap och ett engagemang för området. Med aktiviteter, som i vårt fall, exempelvis lucia, valborgsbrasa, tennisklubben och spontana aktiviteter på den gemensamma ytan tror vi att vi skapar en vi-känsla.

  • Lyft historien om ert hus och område – med berättelsen och den historiska bakgrunden ökar förståelsen, intresset och engagemanget.

  • Var inte rädda för att anlita expertis! Tänk att det är en investering som måste få kosta. Det underlättar i ställningstaganden och beslut och ofta blir jobbet efteråt inte lika kostsamt.

  • Underskatta inte vikten av att kommunicera med medlemmarna. Välinformerade medlemmar blir ofta engagerade medlemmar.