På gränsen

Cykelkorg med en fasttejpad lapp med texten "Vi korsar gränser. Gränser krossar oss".
Foto: Mari Ferring

Vad är en gräns? Ett streck på en karta? Ett stängsel, en spärrvakt, en sluss mellan sött och salt? Är det åtskillnaden mellan ”vi” och ”de andra”? På Stadsmuseet funderar vi nu kring stadens gränser och gränsöverskridanden. Här kan du läsa mer om pågående projekt.

Barn över gränser

Utsikt från Västerbron västerut en vinterdag.”Det här är min skolväg som jag passerar varje dag"Foto: Zakarya Ahmedi

Ensamkommande flyktingbarn tillhör en grupp i samhället vars röster sällan blir hörda. I ett pågående projekt arbetar vi nu för att uppmärksamma och för framtiden dokumentera samt förmedla och sprida kunskap om ensamkommande barns erfarenheter. Barns och ungdomars egna berättelser och upplevelser av uppbrott och ankomst, av utritade och outtalade gränser, av väntan och vardagsliv i PUT-boenden i Stockholm står i fokus för projektet, som arbetar med både fotografi och berättande. Genom deras erfarenheter kan vi berätta om det globala i det lokala, berika Stockholms stads historia med fler perspektiv och bidra till kunskap om och förståelse för dessa unga människors situation. Kontakta oss gärna om du vill vara med i projektet eller känner någon som vil det.

Projektledare är Minja Hjorth minja.hjorth@stockholm.se, medverkande är Johan Stigholt och Elisabeth Brenning.

Skuggsidan – en utställning om gatans brott

Utställningsaffisch för Skuggsidan. Man med mustasch tittar rakt in i kameran.

Utställningen Skuggsidan är en brokig, föränderlig och spännande historia om små och stora brott, om kriminella och offer i Stockholm från medeltid till idag.

Staden har i alla tider förknippats med brottslighet. Det har väckt både fasa och fascination. På olika sätt har man försökt bygga bort skuggsidan och kontrollera brottsligheten. Samtidigt är skuggsidan i sig och gränsen som dragits mot den i ständig förändring. Vissa brott har flyttat från gatan till lägenheter och internet. Andra brott har blivit lagliga – medan sådant som tidigare var helt i sin ordning nu är kriminellt. Staden har också förändrats. Hur har ”den farliga staden” sett ut, i myt och verklighet, under skilda århundraden? Vad är en säker plats? Finns det brottslighet som är typisk för Stockholm? Hur har man i olika tider sett på brottslingar och brottsoffer? Och hur kommer det sig att fascinationen kring brott och brottslingar har överlevt under alla tider?

Lin Annerbäck är projektledare för utställningen som öppnade 1 februari 2014. lin.annerback@stockholm.se

Läs mer om utställningen Skuggsidan.

Jakten på stadens gräns

Den äldsta källa man känner till där Stockholms stadsmur nämns är från år 1288. Under 1400- och 1500-talen omnämns muren ofta i samband med köp och försäljning av tomter. Därigenom vet man att muren har omgärdat höjdpartiet i centrala Gamla stan och löpt i branten längs med Prästgatan, Baggensgatan och Bollhusgränd. Av dokumentet från 1288 framgår också att de personer som bodde innanför muren hade speciella rättigheter. Ändå har muren aldrig med säkerhet kunnat beläggas arkeologiskt! Kanske finns rester av Stockholms äldsta stadsmur bevarade än idag?

Stockholms stadsmuseum har nu fått medel från Länsstyrelsen för att under 2014 sammanställa och analysera de uppmätningar som gjorts av murar i byggnader och under gatumark i stadsmurens sträckning. Följ oss i jakten på stadens gamla gränser!

Projektledare är Kerstin Söderlund och Anna Bergman. 
kerstin.soderlund@stockholm.se  anna.bergman@stockholm.se

Grosshandlare Hammarstrands slaganfall och död den 10 september 1853

Stadsmuseet har en målning där grosshandlaren Carl Fredrik Hammarstrand sitter hemma i sin soffa och svävar på gränsen mellan liv och död. Det märkliga motivet väcker många olika frågor. Forskningsprojektet vill fördjupa sig i både målningens konstvetenskapliga och kulturhistoriska sammanhang och försöka använda den som en ingång till dåtiden. Varför gjordes målningen och vad kan den avslöja om människors syn på liv och död vid mitten av 1800-talet? Hur såg döden i hemmet ut i förhållande till döden på sjukhus vid den här tiden? Är grosshandlarens död en del av den långa bildtradition där människor har velat avbilda sina döda som ett minne eller är målningen gjord av andra skäl? Gränsperspektivet finns underförstått i projektet som en av tillvarons tydligaste gränser, den mellan liv och död och hur människan i olika tider har hanterat den.

Projektet finansieras av Berit Wallenbergs stiftelse.
Projektledare är Hedvig Schönbäck hedvig.schonback@stockholm.se

Visionen om storstaden – föreställningar om morgondagens Stockholm

Staden växer och i planeringen produceras visioner där bilder och texter beskriver hur staden är tänkt att se ut i framtiden. Vi har alla sett dem: bilderna är fulla av folk som promenerar, shoppar, åker cykel, skateboard eller bil. Eller också sitter de ner, samtalar och dricker kaffe. Oftast är det sommar, körsbärsträden kan vara i blom och solen skiner. Bilderna väcker intresse eftersom framställningarna bygger på värden om hur en ”god” eller attraktiv stad kan se ut och fungera. Visualiseringen kan därmed också handla om att visa på ideala livsstilar; hur livet kan vara när det är gott.

Syftet med forskningsprojektet är att ge ord åt vilka livsstilar och vilka rumsupplevelser som idag ses som ideala i stadsbyggnadssammanhang. Målsättningen är också att sätta in de visuella visionerna i ett jämförande historiskt sammanhang. För hur såg vi på stadsmiljö och ideala livsstilar för ca 60 år sedan jämfört med idag?

Med hjälp av intervjuer, arkitektskisser och övertygande visualiseringar och visioner av olika slag kan dåtidens och samtidens ideal om rum och liv framträda. Målsättningen är att skapa en mer mångbottnad syn på ett av stadsplaneringens viktiga moment samt att genom aktivt deltagande bidra till den pågående stadsbyggnadsprocessen av idag.

Projektet finansieras av Riksbyggens jubileumsfond.
Projektledare är Mari Ferring mari.ferring@stockholm.se

Mamsell Bohmans biljetter – sexhandel i 1700-talets Stockholm

1747 ställs den unga flickan Helena Bohman inför Södra förstadens kämnärsrätt (i det som idag är Stockholms stadsmuseum) av sin far snickarmästaren. Hon har varit uppstudsig mot sina föräldrar. Rannsakningarna övergår snart i en härva av koppleri och otukt där den sedermera ökända kopplerskan Lovisa von Plat spelar en avgörande roll. Materialet berättar ingående om platser, personer och praktiker – och inte minst om gränser, såväl fysiska som abstrakta, i 1700-talets Stockholm. I kombination med andra källor blir det möjligt att beskriva och analysera hur handeln med sexuella tjänster praktiskt gick till i ett Stockholm där ordet prostitution ännu inte tagits i bruk, och där lagar, moral och synen på manlig och kvinnlig sexualitet skilde sig från dagens.

Projektet finansieras av Vetenskapsrådet. Rebecka Lennartsson forskar i ämnet och en bok kommer ut under 2015. 
rebecka.lennartsson@stockholm.se

Ljusår

Stadslivets frihet och gränser avgörs i många avseenden av skillnaderna mellan ljus och mörker. Var vi än befinner oss i staden är det antingen ljus och belysning eller mörker som ger oss möjligheter eller begränsar hur vi kan vara socialt aktiva och verksamma i vår stad. Människan är inget nattdjur, utan ljus är staden stängd för oss. Belysning handlar på så vis snarare om livskvalitet än om teknik. Jan Garnerts projekt Ljusår syftar till forskning och samarbeten med praktiker för vilka ljus/mörker/belysning är väsentliga i deras yrkesverksamheter. Han har publicerat flera böcker och filmer, bland annat boken Stockholmsnatt, 1998, och filmen Alltid ljust, 2013.

Läs mer om Ljusår på www.jangarnert.se
jan@jangarnert.se

Trafikoffentligheter – förbindelser och gränser

Med trafiken har livet på gatan förändrats. Den bildar barriärer men utsträcker samtidigt människors aktionsradier, men bara för dem som kan använda dessa. Nya gränser uppstår mellan dem som har råd och kapacitet att hålla bil och de som inte har det. Dessutom har trafiken inte bara förstört eller utarmat många gatuoffentligheter, den har också skapat nya urbana rum: järnvägsstationen, hållplatsen, tåg- och spårvagnen, parkeringshuset och bilen. Den senare är ett intressant fenomen där vi tar det privata rummet med oss ut i en slags offentlighet som bjuder på sina speciella former av umgänge och möte med andra.

Anders Gullberg forskar i ämnet och kommer under 2014 med en bok på Stockholmia förlag. anders.gullberg@stockholm.se

Vällingby under skilda samhällsformer

Åren 1957 och 1972 intervjuade forskaren Börje Hanssen tio familjer i den då relativt nya mönsterförorten Vällingby. År 2010, ett halvt sekel efteråt, återvände Stadsmuseet till samma adresser och ställde samma frågor. Börje Hanssens syfte var att undersöka hur vissa levnadsmönster förändrades genom övergången från en agrar till en industriell samhällsform. De personer han intervjuade levde under vad som brukar kallas för den högindustriella epoken. I dag sägs vi leva i ett postmodernt eller postindustriellt samhälle. Hur ser det vardagliga livet i Vällingby ut efter skiftet mellan dessa två samhällsformer?

Projektledare är Bo Larsson. Utkommer i bokform under 2014. 
bo.larsson@stockholm.se

Rapport från ett gränsboende

I Stockholm är hemlöshet ett historiskt problem, som stadens myndigheter och välgörenhetsorganisationer bemött på flera sätt. I dag är stiftelsen SHIS Bostäder Stockholms stads bostadssociala resurs, med uppdraget att tillhandahålla genomgångsbostäder till stadens bostadslösa. I en del fall erbjuder man även så kallat stödboende, till personer som av olika skäl behöver mer varaktig hjälp. Boendet kan ses som på gränsen mellan hemlöshet och ett varaktigt hem.

I projektet beskriver nio av SHIS hyresgäster sina liv före, under och – i en del fall – efter stödboendet. För flera har missbruk av alkohol och/eller narkotika spelat stor roll, men berättelserna lägger vikt vid livets alla aspekter. I den tionde skildringen berättar en av SHIS erfarna medarbetare om sin syn på och sina erfarenheter av vårdarbetet.

I maj 2013 kom boken ”Tio levnadsberättelser: Rapport från ett annat boende” på Stockholmia förlag. I denna kompletteras berättelserna med såväl fotografiska porträtt som en längre dokumentär bildberättelse. Projektledare är Bo Larsson.bo.larsson@stockholm.se

Tio levnadsberättelser: Rapport från ett annat boende kan läsas i sin helhet här.

Håll höjden: Rapport från bottenplattan

John Arthur Ekebert levde som narkoman och hemlös under många år. Under år 2011 fick han möjlighet att med kameran som verktyg skildra sitt liv och sina vänner på gatan. Sedan dess har han deltagit i flera fotoutställningar och tillsammans med kocken Magnus Hansson givit ut Kokbok för hemlösa, som säljs till förmån för de hemlösa i Stockholm och Västerås. Nu har Stadsmuseet i Stockholm köpt in John Arthur Ekeberts fotografier.

Flaggor framför ett tält i skogen byggt av presenningar.Foto: John Arthur Ekebert

Under hösten 2013 publiceras bilderna i boken ”Håll höjden: Rapport från bottenplattan” tillsammans med John Arthurs kompletterande texter. Boken innehåller även en lång intervju med John Arthur om hans liv, bakgrund och konstnärliga ambitioner.

Projektledare är Bo Larsson. 
bo.larsson@stockholm.se

Levnadsbeskrivning från näringslivet

Ett flerårigt projekt i vardande som syftar till att med hjälp av många och ingående intervjuer följa en man som gjort en remarkabel upp- och nedåtgående karriär inom näringslivet. Med hans liv som röd tråd söker vi kunskap om ett samhällsskikt som till stora delar saknas i de svenska kulturhistoriska museernas samlingar. Inspiration till projektet hämtas från den engelske historikern Raphael Samuels bok East End Underworld: Chapters in the life of Arthur Harding.

Projektledare är Bo Larsson. 
bo.larsson@stockholm.se