Carolina von Knorring

Vy från Mosebacketerassen, 1864–1870. Foto: Carolina von Knorring.

Förutom att försörja sig som porträttfotograf dokumenterade hon även Stockholmsvyer med omnejd på 1860-talet.

Porträttfotografering

Att gå till fotografen och bli avporträtterad blev populärt i Europa redan på 1840-talet. Kringresande fotografer satte upp sina portabla studior i de svenska städerna, men snabbt etablerade sig inhemska fotografer. Många av dem var kvinnor, som Carolina von Knorring, Bertha Valerius och Rosalie Sjöman. Det passade kvinnor särskilt väl att bli porträttfotografer eftersom ateljéarbetet gjorde det möjligt att kombinera yrkesarbete och familjeliv. Det var dessutom ett nytt modernt yrke utan konservativ belastning. Tyvärr levde de kvinnliga porträttfotograferna ofta i skuggan av sina manliga kollegor, anonyma i sin samtid och osynliga i den skrivna fotohistorien.

Vyer från Stockholm

Men inte alla kvinnliga fotografer verkade i tysthet. Carolina von Knorring (1841–1925) blev tidigt känd för sina fotografier. Förutom att försörja sig som porträttfotograf dokumenterade hon även Stockholmsvyer med omnejd på 1860-talet. Bilder som presenterades vid den stora konst- och industriutställningen i Kungsträdgården 1866. 1864 etablerade hon sin studio på Regeringsgatan 59 i Stockholm. 1870 gifte hon sig och flyttade till Sunnansjö herrgård i Dalarna.

Gamla stan, Strömmen 1864–1870. Foto: Carolina von Knorring.

Gamla stan, vy från Mosebacke, 1864–1870. Foto: Carolina von Knorring.

Berzelii Park. 1864–1870. Staty över Jöns Jacob Berzelius. Foto: Carolina von Knorring.

Framnäs, Djurgården, 1864–1870. Foto: Carolina von Knorring.

Kungsträdgården, Blanche café, nuvarande Sverigehuset, 1864–1870. Foto: Carolina von Knorring.

Artillerigården. Armémuseum och Hedvig Eleonora kyrka, 1864–1870. Foto: Carolina von Knorring.

Uppdaterad