September 2017: En papperskorg som kallas Otto

Stadsmuseets Ottokorg. Inventarienummer SSM 60540. Foto: Leif Strååt, 2005.

På 80-talet kom korgen med den gröna toppen till Stockholms gator.

Offentliga papperskorgar har funnit i Stockholm sedan tidigt 1900-tal. De första korgarna var tillverkade av vide eller enträ och monterades fast direkt på lyktstolpar. På 1930-talet byttes träkorgarna i modernismens anda ut mot korgar av metall i olika utformningar. Under 1950-talet blev gröna, koniska papperskorgar vanliga i stadens parker. De var stilrena och funktionella men i takt med att mängden engångsförpackningar och annat skräp ökade, föddes ett behov av papperskorgar som rymde mer än de 18 liter som var dåtidens standard. Papperskorgarna blev således allt större och tillverkades nu både i metall och i plast.

Otto kommer till staden

På 1980-talet rymde de flesta korgar upp till 50 liter och en modell som togs fram under denna tid var den så kallade ”Ottokorgen”, döpt efter sin tyska konstruktör: OTTO-gruppe. Med sin svagt rundade kropp och det karakteristiska gröna locket med två hål känns den nog igen av de flesta stockholmare som har åldern inne.

Gatans bortglömda möbler

I Stadsmuseet samling finns en sådan Ottokorg bevarad. Korgen samlades in i mitten 1990-talet i samband med en dokumentation av gatumiljön på en begränsad del av Södermalm. Dokumentationens syfte var att studera stadens ”gatumöbler”, de ofta förbisedda föremål som finns i vår gatumiljö. Den hade formen av en löst planerad vandring i Södermalms centrala delar, där deltagarna noterade olika föremål under vägens gång. En parkeringsautomat, ”fast förankrad som en totempåle”, återfinns på Hornsgatans puckel. På Mariatorget hittar man en stor plastigloo för glasinsamling och framför en tobaksaffär på Swedenborgsgatan uppmärksammas en brun tidningslåda. Och så fortsätter det. Ting efter ting lyfts ur sin anonymitet och in i ett sammanhang där deras roll i det offentliga rummet synliggörs.

Korgen på sin ursprungliga plats på Högbergsgatan 50. Foto: Britt Olstrup, 1995.

Från gatan till samlingen

Förutom att studera föremålen på plats hade Stadsmuseet även ambitionen att samla in ett urval av dessa. Ett tiotal objekt tillfördes på detta sätt museets samlingar, däribland den tidigare nämnda Ottokorgen, som satt utanför ett gym på Högbergsgatan 50. När korgen samlades in fanns det cirka 5000 papperskorgar av denna typ placerade runt om i Stockholms innerstad. Korgarna var av en särskild modell, ”Modell Stockholm”, som utvecklats av dåvarande Gatukontoret i samverkan med OTTO-Gruppe och deras svenska återförsäljare Jansson & Partner. Utifrån de efterforskningar som Stadsmuseet genomförde i samband med förvärvet framgår det att åsikterna gick isär rörande Ottokorgens förträfflighet. Vissa stadsdelsförvaltningar ansåg att korgen visserligen var funktionsduglig, men att den inte var estetiskt tilltalande. Dessutom gick plastpåsen inte att fästa inuti korgen, och den fungerade inte bra vid tömning. Andra hade en mer positiv bild. Framförallt menade man det vara en billig korg med lång livslängd som sällan behövde bytas ut.

Otto tappar mark

Livslängden till trots är det tydligt att antalet Ottokorgar minskat avsevärt på stadens gator sedan 1990-talet. Utanför gymmet på Högbergsgatan 50 där Stadsmuseets papperskorg en gång hade sin plats, saknas nu helt papperskorg. Och runt om i innerstaden har andra modeller tagit över. Vid en kontakt med Jansson & Partner, som fortfarande säljer Ottokorgar i olika modeller, så uppger de att man än idag levererar papperskorgar till Stockholms stad. Försäljningen går dock numera via olika entreprenörer, och de saknar uppgifter om hur många Ottokorgar som sitter uppe i Stockholm i dag. Men deras uppfattning är att det framförallt är i förorterna korgarna finns kvar, medan de försvunnit allt mer i innerstaden.

Gårdagens vardagsföremål blir samlarobjekt

När Stadsmuseet samlade in papperskorgen från Högbergsgatan var det ett exempel bland många andra på stadens gator. Ett förbisett föremål som genom sin vardaglighet nästan var osynligt (om man inte hade skräp att slänga). Idag är situationen annorlunda, och kanske är Stadsmuseets exemplar snart en av få bevarade Ottokorgar. Även om detta inte var huvudsyftet med dokumentationen så visar det på hur förgängligt det vardagliga är och hur viktigt det är att museerna inte glömmer bort den egna samtiden i sin insamling.

Petter Smedberg,
antikvarie

Läs mer

En papperskorg från Högbergsgatan 50
Artikel ur Blick 2, 2015, publicerad i Digitala Stadsmuseet

Månadens föremål

Varje månad presenterar vi på webben föremål ur Stadsmuseets samlingar. Tidigare föremål ser du här