September 2016: Den döende grosshandlaren

Den 10 september 1853 dör grosshandlare Hammarstrand av slaganfall hemma i bostaden på Hornsgatan 76. I Stadsmuseets samlingar finns märkligt nog en bild av dödsögonblicket.

Det är en ganska stor målning i olja, 55 centimeter hög och 42,5 centimeter bred. Motivet föreställer en påfallande blek man som sitter i en soffa, svept i filtar och med fötterna instuckna i vackert broderade tofflor på ett upphöjt stöd. Till vänster sitter en svartklädd kvinna som håller om honom och till höger står en kvinna som håller hans hand. Av bilden förstår man att mannen precis har avlidit, eller att livet är på väg att lämna honom. På dukens baksida har konstnären skrivit ”Grosshandlaren C Frid Hammarstrands Död målad af Jul Alexis Wetterbergh 1853”. Vi vet inte mycket om målningen men det ovanliga motivet väcker nyfikenhet.

Änklingen, hushållerskan och svärdottern

Grosshandlaren Carl Fredrik Hammarstrand var född 1785 och hade vid sin död en och en halv månad kvar till sin 69-årsdag. Han hade under många år arbetat för Gustavsbergs porslinsfabrik, först som framgångsrik disponent och senare som föreståndare för kontoret och butiken inne i Stockholm. Han blev tidigt änkling med två små söner och gifte aldrig om sig. Vid tiden för Hammarstrands död ingick även husmamsellen Gustava Wilhelmina Wahlgren (1805–1883) i hushållet och det är med stor sannolikhet henne vi ser till vänster om grosshandlaren. Hon var en viktig person som i brist på maka och mor ansvarade för skötseln av det Hammarstrandska hemmet. Den stående kvinnan är troligen svärdottern Catharina Sofia Björklund (1822–1912), gift med Hammarstrands äldste son, Carl Johan.

En konstnärsbohem

Julius Alexis Wetterbergh (1816–1872) tillhör inte 1800-talets mest framgångsrika och kända konstnärer. Tidigt i sin karriär hade han ansetts som begåvad och ett framtidshopp inom porträttkonsten, men senare beskrevs han för det mesta som en bohem och ett original. Han ställde ut ett flertal gånger på Konstakademien och då alltid med porträtt av borgerlighetens framgångsrika personer. Stadsmuseets målning tillhör de mer udda i hans produktion med sin framställning av den döende grosshandlaren.

Den avbildade inredningen

Guldpendylen på väggen och soffan går att hitta i bouppteckningen efter Hammarstrand, och möjligen har ett fotografi fungerat som förlaga. Troligare är ändå att konstnären har komponerat scenen i sin ateljé med hjälp av skisser från miljön och av de avbildade. Eller så har beställaren, vem det nu har varit, försett Wetterbergh med muntliga beskrivningar.

Dödsbäddsbilder

Inom porträttkonsten finns en alldeles särskild genre som brukar gå under beteckningen ”dödsbäddsbilder” eller ”dödsbäddsporträtt”. Det är målningar, teckningar och fotografier som avbildar människor under deras sista tid i livet eller strax efter att de har avlidit. Vanligtvis framställs personerna som fridfullt sovande, och avsikten har varit att spara ett sista minne av dem i en tid när privata bilder var mer sällsynta än i dag. Stadsmuseets målning är annorlunda eftersom grosshandlaren avbildas med kritvit hudfärg, slapp kropp och ett delvis förvridet ansikte. Som minnesbild verkar den därför vara lite för makaber. Samtidigt var 1800-talets människor inte särskilt främmande för döda kroppar. Efter sin död stod Carl Fredrik Hammarstrand troligen lik i hemmet medan vänner och bekanta kom för att ta ett sista farväl, något som var vanligt vid den här tiden.

Ett borgerligt kvinnoideal

Men kanske är det inte grosshandlare Hammarstrand som är bildens verkliga huvudperson. Kanske är det istället husmamsell Wahlgren. Det är hon som är den aktiva, det är hon som stödjer och vårdar den döende och fyller målningen med värme. Även svärdottern till höger finns där som stöd, men är inte lika nära. Mer än en minnesbild av Carl Fredrik Hammarstrand kan bilden i så fall ses som en framställning av borgerliga ideal som kvinnlig kärlek och omsorg och att kvinnorna var de som in i det sista svarade för vården av de döende. Samtidigt pekar den på rollfördelningen inom familjen. En husmamsell hade vid den här tiden ofta en framskjuten och självständig ställning och kunde till exempel ha hand om hushållsekonomin och ansvara för att anställa och avskeda tjänstefolk. Som ställföreträdande hustru, men framför allt som hushållets föreståndare har Gustava Wilhelmina Wahlgren en betydelsefull roll att fylla, vilket målningen av Carl Fredrik Hammarstrands död tydligt visar. Svärdotterns förhållande till grosshandlaren tycks inte vara lika innerligt, förmodligen helt naturligt eftersom hon hade kommit in i familjen först på senare år.

Lämnades utan del i arvet

Ironiskt nog är den person som i målningen visar störst ömhet den som har minst att vinna på sina omsorger. Gustava Wilhelmina Wahlgren kom att tillsammans med Hammarstrands två söner underteckna bouppteckningen efter grosshandlaren men ärvde trots sina tjänster för familjen ingenting av det förmögna boet. Under de kommande åren flyttar hon till olika adresser i staden tills hon 1869 får komma som fattighjon till Drottninghuset vid Johannes kyrka – ett ålderdomshem för mindre bemedlade och ärbara kvinnor. Där dör hon den 11 september 1883, nästan på dagen 30 år efter Carl Fredrik Hammarstrand.

Så kan en märklig målning i Stadsmuseets samlingar lyfta fram några människoöden, men kanske också berätta något om den tid då den kom till.

Hedvig Schönbäck, antikvarie

Målningen har inventarienummer SSM11456. Foto Göran Sehlstedt.

Månadens föremål

Varje månad presenterar vi på webben föremål ur Stadsmuseets samlingar. Tidigare föremål ser du här

Uppdaterad