Juni 2017: löss och människor

Medeltida luskammar hittade i Stockholm vid arkeologiska undersökningar.

Vi undersöker luskammar och ett långlivat medeltida hantverksyrke.

Många föräldrar känner säkert igen uppmaningen att titta igenom sina barns hår efter löss. Idag är huvudlöss nämligen ganska vanligt förekommande på för- och lågstadieskolor. Lössen livnär sig på att suga blod och de lever i hårbotten på människor. De är 2–3 millimeter långa och deras bett orsakar klåda. Lössen kan inte leva utanför håret mer än cirka 24 timmar och redan efter cirka 4 timmar har de förlorat sin fortplantningsförmåga. Huvudlöss sprids därför i huvudsak via kontakt huvud mot huvud.

Speciell kam med lång historia

Om man fått huvudlös finns idag flera kemiska behandlingar att tillgå men man brukar tillsammans med dessa ofta använda en speciell luskam med kort avstånd mellan tänderna. Den används för att ur håret kamma ut hårlöss och ägg (gnetter). Luskammar av denna typ har använts sedan medeltiden och en luskam var något de flesta människor då ägde.

Till vänster en modern luskam och till höger en medeltida luskam av horn.

Intrikata arbeten i ben och horn

Under medeltiden tillverkades kammar av så kallade kammakare som var skickliga hantverkare. Arbetet krävde särskilda verktyg som såg, hyvel, borr och fil. Kammarna gjorde av horn och ben som klövs, värmdes och pressades till ämnen som sedan bearbetades. Mindre kammar kunde göras i ett stycke medan större kammar sattes ihop av flera delar, sammanfogningen gjordes med hjälp av bronsnitar. De flesta kammar dekorerades också med ristade och borrade mönster. Kammakaren gjorde också andra föremål av ben och horn som spelpjäser, spelbrickor, tärningar och verktygsskaft.

Illustration av hur ett ben bearbetas och omvandlas till en kam. Först sågas ledändarna på benet av. Därefter klyvs benet på längden och delarna sågas i mindre bitar som sedan sätts ihop med hjälp av skenor och bronsnitar. Sist sågas tänderna ut och kammen dekoreras.

Delar till en medeltida kam hittad i samband med grundförstärkning av kvarteret Deucalion i Gamla Stan.

Kammen med delarna ihopsatta. Lägg märke till de runda ringarna med en punkt i mitten, en mycket vanlig dekor på medeltida kammar.

Albert Wilhelm Holm – Sveriges siste kammakare

År 1942 dog Albert Wilhelm Holm och med honom försvann den sista kammakaren i Sverige. Samtidigt med detta försvann också ett hantverksyrke som levt kvar sedan medeltiden. Holm hade sin verksamhet i Stockholm och hans kammakarverkstad finns idag bevarad på Skansen. Den uppsattes där på 1930-talet och Holm jobbade där fram till sin död.

Varierad produktion i olika material

Utbudet av föremål som tillverkades i verkstaden var brett och där framställdes till exempel olika typer av bestick, pappersknivar, solfjädrar, knoppar till paraplyer och prydnadsföremål. Som råämne användes inte bara ben och horn utan även dyrbarare material som elfenben och sköldpaddsskal. Kohorn användes vid tillverkning av många typer av föremål.

Mikael Johansson, antikvarie

Kammarna har inventarienummer SSM 60620:1724; 60620:1739; 61105:1-10 och 64812:477. Foto: Göran Sehlstedt, Stadsmuseet.

Månadens föremål

Varje månad presenterar vi på webben föremål ur Stadsmuseets samlingar. Tidigare föremål ser du här