Januari 2016: En lykttändares stav

Fredrik Anderssons lyktstav. Foto: Göran Sehlstedt, Stadsmuseet

I december fick vi lära känna stadens lykttändare; här gör vi ett återbesök och ser på deras arbetsredskap.

Stockholms historia är full av yrken som gått i graven. Ta till exempel iskarlar, roddarmadamer och vindragare. Yrken som idag låter pittoreska och ålderdomliga, men som på sin tid fyllde viktiga funktioner. Detta gäller även för de så kallade lykttändarna, de härdade män som såg till att stadens gator var upplysta även under dygnets mörka timmar.

Behovet av denna yrkeskategori hade uppstått i slutet av 1700-talet när gatubelysningen i Stockholm blivit mer omfattande och inte längre kunde hanteras av enskilda fastighetsägare. Arbetet behövde organiseras och ett nytt yrke föddes: lykttändarens. Det låg på lykttändarens lott att vid mörkrets inbrott, med egen ljuslåga, tända de lyktor som ingick i hans distrikt. I gryningen skulle samma lyktor släckas. Det var ett slitsamt arbete som utfördes med hjälp av en stege som bars med under rundorna. Det sågs också som en bisyssla och betalades därefter, vilket gjorde det svårt att försörja sig som lykttändare enbart.

När gasljuset infördes under 1800-talets andra hälft förenklades arbetet något. Gaslågan sotade inte igen lyktglasen på samma sätt som oljelågan och lyktorna behövde därför inte rengöras lika ofta. Och när gaslyktorna utrustades med evighetslåga slapp lykttändaren det vingliga klättrandet upp och ned för stegen för att tända och släcka lyktorna. Istället drog man i en ringförsedd kedja uppe vid lykthuset för att öppna gaskranen, och i en annan för att stänga den. För att nå upp till lyktorna använde sig lykttändarna av en särskild krokförsedd käpp eller lyktstav, ett arbetsredskap som kom att bli något av ett signum för yrkesgruppen.

I Stadsmuseets samling finns en sådan lyktstav bevarad (SSM 70260). Den har tillhört Fredrik Andersson, en driftig man som var aktiv som lykttändare under yrkesgruppens storhetstid - decennierna före och efter sekelskiftet 1900. Staven, som troligtvis är tillverkad av Andersson själv, mäter knappt en och en halv meter. Den är av lövträ, smal och krokig och ytan är polerad av de många årens användning. I ena änden sitter den karakteristiska kroken, vars fäste är förstärkt med ståltråd. Denna stav bar Fredrik Andersson på sina många och långa turer i Stockholmsnatten, främst på Södermalm och i trakterna kring Götgatan där han stationerades på 1890-talet. Han var då i 30-årsåldern och hade redan arbetat som lykttändare på Kungsholmen under ett flertal år.

Andersson föddes 1859 i Flemingsberg och var som barn med om några svåra år med skördar som slog fel och knappt med mat på bordet. Under en period hade han problem med synen, troligtvis beroende på vitaminbrist. Han lämnade hemmet tidigt och flyttade in till staden där han bodde på ett flertal adresser, mestadels på Södermalm. 1884 gifte han sig med Anna Matilda Karlsdotter med vilken han skulle få fyra barn. Det var antagligen under samma tid han började arbeta som lykttändare.

1909 flyttade Andersson med familj till Enskede, till ett hus han själv byggt. Teglet till huset knackade han loss från Dihlströmska arbetsinrättningen på Glasbruksgatan, i samband med att delar av detta skulle rivas. Sedan forslade han det på kälke från Söder och nedför slakthusområdets backe till Enskede. Fredrik Andersson bodde kvar i huset fram till sin död 1957. Då hade han sedan länge slutat som lykttändare och fått medalj från staden för sin långa och trogna tjänstgöring. I en intervju i Stockholmstidningen från 1954 berättar Andersson om sin ”lykttändartid” och hur han då ”likt en vagabond strövade omkring i staden under dygnets mest ovanliga tider”. Han nämner också att han fortfarande har sin lyktstav kvar, men att den numera främst användes vid äppelplockning…

Vid tiden för denna intervju hade även lykttändarna som yrkeskategori gått ur tiden. Gaslamporna byttes under 1930-talet ut mot elektriska, vilka inte krävde samma underhåll. Lykttändarna försvann och Stockholm blev ett karakteristiskt inslag i stadsbilden fattigare. Fredrik Andersson stav togs dock om hand av barn och barnbarn och i oktober 2015 skänktes den till Stadsmuseet av hans sondotter. En liten del av lykttändarnas historia har på så sätt bevarats för samtidens och framtidens stockholmare.

Petter Smedberg, antikvarie

Månadens föremål

Varje månad presenterar vi på webben föremål ur Stadsmuseets samlingar. Tidigare föremål ser du här

Uppdaterad