Februari 2017: Josabeth Sjöbergs väg till Stadsmuseet

En av målningarna som visar Josabeth i sin egen bostad.

Josabeth Sjöberg var en konstnär som under sin livstid verkade i det fördolda. Vid hennes död beskrevs bildskatten hon lämnade efter sig som ”öfriga småsaker utan något egentligt värde”. Efter en snårig resa hamnade de drygt 50 år senare i Stadsmuseets samlingar.

Tolv hem på Södermalm

Josabeth levde 1812–1882 och under sitt vuxna liv bodde hon i tolv olika bostäder på Södermalm. Vanligen hyrde hon ett litet rum, gärna på vinden, med kakelugn, trägolv, tapeter på väggarna och ett eller två fönster. Sina möbler tog hon med sig – en bäddsoffa, en byrå med en pigtittare (spegel) och två ljusstakar, två gustavianska stolar, en karl johansstol och ett litet runt bord. Till detta kom ett taffelpiano och gitarren.


Repetition och variation

Sjöberg repeterade sina motiv, men varje gång med variationer.
Inventarienummer: 502512 0.

Josabeth Sjöberg blev känd på 1930-talet då Stadsmuseet förvärvade en stor del av hennes målningar och teckningar. Lite grovt kan man dela in hennes bilder i tre olika serier; äldreboenden för kvinnor, kyrkointeriörer och – den mest kända – hennes tolv olika bostäder. Sjöberg repeterade sina motiv, men varje gång med variationer. Det senare är särskilt tydligt i scenerna från Borgerskapets änkehus och Drottninghuset där bilderna vid en första anblick förefaller att vara till förväxling lika varandra, men som vid en noggrannare syning visar sig innehålla ett myller av olika och unika detaljer.

 

Från sjökapten till Stadsmuseum

Trots Josabeth Sjöbergs rika bildvärld vet vi i stort sett ingenting om hur hon själv såg på sina målningar, om hon visade dem för sina vänner eller om hon hoppades på att de efter hennes död skulle uppskattas efter förtjänst. Vid hennes bouppteckning tillskrevs de inget värde utan inrymdes under rubriken ”öfriga småsaker utan något egentligt värde”. Av allt att döma verkar hela bildsamlingen ha kommit i sjökapten Albert Rydells ägo. Hans mor Anna Sofia Rydell var en av Josabeths väninnor och de hade även konfirmerats tillsammans. Både hon och sonen Albert syns i scenen från Josabeth Sjöbergs första bostad. (bild) Målningen i Stadsmuseets ägo är en kopia utförd av Annastina Alkman, Albert Rydells dotter, på 1930- eller 1940-talet och originalet finns i privat ägo. Ägarförhållanden därefter är snåriga, men förenklat uttryckt skänkte Albert sina Josabethmålningar till sin halvyster Carola Roos, gift Harling. Därefter var det Alberts och Carolas barn som tillsammans med sina familjer erbjöd Stadsmuseet att köpa delar av samlingen.


Inte bara målningar

Idag äger Stadsmuseet ett sextiotal målningar av Josabeth Sjöberg. Därtill finns inbundna häften i vilka hon har kopierat växter, folkslag och vetenskapliga detaljer, en koralbok med noter till psalmer, Den gamle matrosen som är ett tryckt sånghäfte tonsatt av Josabeth Sjöberg, teckningar och karikatyrer av olika anonyma tecknare samt konturtryckta illustrationer på lösa ark, av vilka flera antagligen är färglagda av Josabeth själv. I museets samling finns även en originalkopia av hennes testamente, böcker och en del andra arkivalier.


Josabeth Sjöbergs kvarlåtenskap har kommit till Stadsmuseet i olika omgångar. Den största och kanske främsta delen utgjordes av den samling om 57 akvareller som Stadsmuseet förvärvade 1936 från familjen. Året därpå köptes nothäftet ”Den gamla matrosen” och profilporträttet av Ferdinand Tollin, som knappast är utfört av Josabeth även om påskriften är hennes. (bild) 1943 förvärvade Stadsmuseet ännu ett par akvareller, bland annat den ovan nämnda kopian från den första bostaden.

Porträtt av Ferdinand Tollin.
Inventarienummer: 106007 0.


På 1970-talet gjorde Stadsmuseet flera förvärv, framför allt av bilder och arkivmaterial som kunde bredda bilden av Josabeth Sjöberg. 1971 kom flera färglagda grafiska blad och 5 litografier av Ferdinand Tollin och ett par år senare den stora samlingen av karikatyrer och skämtteckningar. Man kan undra hur Josabeth Sjöberg erhöll dessa bilder. Det får väl anses som relativt säkert att Ferdinand Tollin är en av konstnärerna, men om de övriga vet vi ingenting. Eftersom Josabeth Sjöberg fick uppdrag att kolorera konturetsningar måste hon ha varit i kontakt med olika boktryckare och det kan ha varit i det arbetet som hon mötte tecknare och fick några prov på deras alster.

Fortsatta förvärv

Aram står inför skranket i rättssalen.
Inventarienummer: 100679 0.

1977 fortsatte förvärven från familjen med akvareller, de inbundna häftena med blommor, främmande folk och vetenskapliga upptäckter, en koralbok och flera färglagda grafiska blad.Ett par år senare kom en samling på 27 böcker till Stadsmuseet, där några volymer har Josabeth Sjöbergs namnteckning. Flertalet skrifter är dramatik och uppenbarligen var Josabeth Sjöberg intresserad av teater, men huruvida hon själv verkligen gick på några föreställningar vet vi inte. Romanen Eugene Aram av Edward Bulwer-Lytton – som inte återfinns i Stadsmuseets samling – inspirerade henne till fyra målningar. Eugene Aram hade även spelats som pjäs på Kungliga teatern 1840. En scen ur Bulwer-Lyttons roman förvärvades av Stadsmuseet 1980, tillsammans med fyra andra mindre målningar. Därefter har inga ytterligare förvärv gjorts.

Hans Öjmyr, chef på utställningsenheten 

Hans är författare till boken Josabeth Sjöbergs Stockholm, utgiven på Stockholmia – forskning och förlag.

Litteratur

Eklund, Hans, 1980. Josabeth Sjöberg. Målarmamsellen från 1800-talets Stockholm. En komplett bilderbok med bidrag av Göran Axel-Nilsson och Gustaf Näsström. Stockholm: Stockholms stadsmuseum/Atlantis.

Öjmyr, Hans, 2016. Josabeth Sjöbergs Stockholm. En unik bildskatt från 1800-talet. Stockholm: Stockholmia förlag.

Månadens föremål

Varje månad presenterar vi på webben föremål ur Stadsmuseets samlingar. Tidigare föremål ser du här.