Arkeologisk verksamhet

Stadsmuseet handlägger ärenden som rör fornlämningar inom Stockholms stad och har tidigare utfört arkeologiska undersökningar.

Enligt kulturminneslagen KML skall man alltid i första hand sträva efter att bevara en fornlämning. För att få ta bort en fornlämning måste man ha tillstånd av länsstyrelsen, dessutom måste det först göras en arkeologisk undersökning.

Stadsmuseet blir kunskapsnav för arkeologi

Stadsmuseet tar sedan juni 2017 inte längre arkeologiska uppdrag. I fortsättningen beslutar länsstyrelsen om vilka konsultbolag och institutioner som får i uppdrag att utföra dessa i Stockholm. Stadsmuseets roll blir i stället att fungera som kunskapsnav för arkeologi i Stockholm, med fokus på forskning, samverkan och dokumentation. Det kommer dock fortfarande gå att anlita Stadsmuseet som underkonsult i vissa fall.

Stadsmuseets funktion som specialkompetens inom dokumentation av medeltida murverk fortsätter som tidigare.

Historik: Stadsmuseets arkeologiska verksamhet

Arkeologiska undersökningar har utförts i Stadsmuseets regi sedan starten 1931 och fram  till juni 2017. Till de tidigaste projekten hör bärgningen av det så kallade Riddarholmsskeppet. Det 20 meter långa skeppet från början av 1500-talet påträffades år 1930 i Riddarholmskanalen. Gravfältsundersökningarna på Årstafältet 1958–1959 blev inledningen till en intensiv arkeologisk verksamhet i stadens ytterområden. Här var det framför allt forntida gravfält och boplatser som fick bereda plats för den moderna bebyggelsen. Många känner till de stora undersökningarna på Järvafältet under 1970-talet. De senaste årens arkeologiska undersökningar har i huvudsak berört innerstaden.

Hela Gamla stan, delar av malmarna och Kungsholmen utgörs av ett fornlämningsområde (kallas RAÄ 103), där man kan förvänta sig att finna kulturlager och bebyggelselämningar från medeltid eller senare. Alla markarbeten måste därför följas av arkeologer. Om det krävs ingrepp där delar av fornlämningarna måste tas bort måste man göra en arkeologisk utgrävning med dokumentation. Det är alltid svårt att förutse vad som väntar under gatstenarna och asfalten. Tidsaspekten är alltid en faktor och därför kan även arkeologiska utgrävningar äga rum vintertid och med kort varsel.

Det är länsstyrelsen i Stockholms län som beslutar om undersökningens storlek och omfattning.

Under 1990-talet har större undersökningar bland annat utförts i kvarteret Svalan på Norrmalm 1991, Mynttorget 1993–1994, Storkyrkobrinken 1994–1995 och Stockholms slott 1995–1998. Dessutom har en mängd mindre undersökningar gjorts i samband med gatuarbeten och grundförstärkningar.

Fornvård

För att en fornlämning skall kunna upplevas är det viktigt att den vårdas. Sly och annan skymmande växtlighet måste hållas efter och fornlämningen bör helst också förses med en informationsskylt.

Fornvård har bedrivits i Stockholm sedan 1930-talet och skedde då i samverkan med Stockholms arbetslöshetskommitté. Idag ligger ansvaret för fornvårdsarbetet på den förvaltning som har hand om den mark där fornlämningen ligger. Oftast är det de olika stadsdelsförvaltningarna som svarar för skötseln. Stadsmuseet medverkar med råd om vilka fornlämningar som i första hand bör vårdas och hur skötselarbetet ska utföras.

En skylt på ett fält med rubriken Gravfältet vid byn Linta.Skylt vid Linta gravfält i Bromma.

På ett 40-tal platser i staden berättar Stadsmuseets fornminnesskyltar om fornlämningar. Det är stadsdelarna som är ansvariga för skötseln av skyltarna. Stadsmuseet medverkar gärna till att fler platser skyltas och tar gärna emot beställningar av stadsdelsförvaltningar, staden bolag eller privata aktörer.

För mer information om fornvård och skyltning i Stockholms stad kontakta:
Anna Ulfstrand, Stadsmuseet
08-508 315 55
anna.ulfstrand@stockholm.se

Uppdaterad