Vad säger Stadsmuseet om… ”Snubbelstenar” (Stolpersteine)

Med anledning av en skrivelse från Liberalerna (L) i Stockholms kommunfullmäktige där partiet föreslår ett införande av så kallade ”snubbelstenar”, har Kulturförvaltningen och Stadsmuseet yttrat sig. 13 juni 2017 fattade Kulturnämnden beslut i frågan att ge Kulturförvaltningen i uppdrag att fortsätta att arbeta vidare med olika organisationer för att uppmärksamma minnet av förintelsens offer.

Skrivelse ”snubbelstenar”

Tjänstelutlåtande ”snubbelstenar”

Kulturnämndens beslut 13 juni 2017 ”snubbelstenar”

Det har uppfattats att Kulturförvaltningen och Stadsmuseet i Stockholms stad säger nej till att uppmärksamma och diskutera Förintelsen och det faktum att judar förföljdes, mördades och deporterades under andra världskriget.

Är Stadsmuseet/Kulturförvaltningen emot ”snubbelstenarna”?

Vi säger inte nej till att uppmärksamma förintelsens offer, men konceptet ”snubbelstenar” innebär, så som vi har uppfattat det, att frivilliga krafter/privatpersoner ska ta initiativ till ”snubbelstenar” och det är upp till konstnären att bedöma om de ska placeras i Stockholm eller inte.

Är stadens tjänstemän emot att svåra berättelser förs fram i det offentliga rummet?

Nej, tvärt om det finns anledning att lyfta människoöden, orättvisor, utsatta grupper för att öka förståelsen för och ge förbipasserande möjlighet att reflektera över historiska händelser men det måste ske på ett värdigt sätt och så långt möjligt i samverkan med berörda efterlevande.

Kulturförvaltningen och Stadsmuseet utreder, i samråd med bland annat Forum för levande historia, hur publika skyltar kan kopplas till judiska personöden och platser i staden.

Kan ”snubbelstenar” ändå bli aktuella?

Ja, det kan det, om initiativ tas från exempelvis Forum för levande historia, en privatperson eller om så konstnären önskar.

Varför måste Stockholms stad samarbeta med Forum för levande historia för att lyfta platser som har betydelse?

Det kan finnas anledning att utifrån ett urval, samråda med exempelvis Forum för levande historia, judiska församlingen eller romska grupper, för att uppmärksamma händelser och personöden under 2:a världskriget som kan kopplas till platser i staden.

Hur uppmärksammas judars historia och spår från andra världskriget i Stockholm?

Stadsmuseet har tidigare samarbetat med olika organisationer för att belysa de judiska spår som finns i Stockholm. Ett exempel är samverkan med Forum för levande historia och det projekt som kallades för ”På denna plats” som är en stadsvandringsguide med platser från 1933-45 som utmärkte sig. I boken beskrivs ett trettiotal platser i Stockholm. På varje plats har något hänt som kan kopplas till andra världskriget eller nazismen till exempel Åbergs bokhandel vars ägare vägrade släppa in judar i sin butik.Här berättas även om byggnader i Stockholm där personer bott som sedermera drabbades av förintelsen. Ett exempel är Hans Eduard Szybilski som blev tvångsdeporterad till Tyskland efter att i nästan två år levt och arbetat i Sverige. Han var inte svensk medborgare men han ansökte om att få stanna här. Guideboken, som finns tillgänglig på biblioteket, innehåller en numrerad karta och kan användas som stöd för en stadsvandring.

Stadsmuseet anlitar David Fischer för stadsvandringar där han berättar om judar i Stockholm – på både Södermalm och på Kungsholmen. Den heter Norrjudar och söderjudar och museet ger den några gånger per år.

Bakgrund ”Stolpersteine”

Konstnären Gunter Demnig fick idén till Stolpersteine 1993 och presenterade den vid en utställning i Köln 1994. Det var först efter millennieskiftet som utplaceringarna tog fart. Vem som helst kan delta i projektet genom att föreslå en Stolperstein och bidra med finansieringen. År 2010 fick Skandinavien sina första Stolpersteine – 19 stenar vid tidigare synagogan vid Calmeyers gate 15 i Oslo som hedrar minnet av de personer som bortfördes i maj 1942.

Varje sten bär en kortfattad inskrift: ”Hier wohnte” (Här bodde) samt namnet, födelseår och namnet på lägret han/hon fördes till och dödsår eller "überlebt" (överlevde). Om offret inte var jude står även vilken förföljd grupp personen tillhörde.

Läs gärna mer på konstnärens webbplats.